Från Hooffman till Berlinische Galerie

Karavan Reseguider besöker Berlinische Galerie. Foto: © Noshe

Läs den andra delen av Morten Postrups konstrunda i Berlin.

Har du missat del ett? Då hittar du den här.

Hälsa på hemma hos en konstsamlare

Konsten kan ha många funktioner. Det kan vara en profession. Det kan vara ett kall. Den kan vara en investering. Men för de flesta, och speciellt för oss resenärer, är konsten i första hand ett slags upplevelse. På ett högre plan går det givetvis inte att reducera konsten till en upplevelse utan att fullkomligt banalisera den. Det är inte vad jag är ute efter. Men för resenären är besöket på konstmuseum eller galleri en del av resandet, en del av upplevelsen att befinna sig i en mer eller mindre främmande stad i ett främmande land.

Det finns inget bättre än att njuta av bra konst i en inspirerande miljö. Sammlung Boros är förstås en konstupplevelse av rang, en annan är Sammlung Hoffmann. Så vi tar S-Bahn ytterligare en station till Hackescher Markt. Liksom Sammlung Boros är Sammlung Hoffmann en privat samling av modern konst som allmänheten har möjlighet att se under förbokade, guidade visningar. Men där slutar alla likheter.

Erika Hoffmann äger, förvaltar och utvecklar samlingen hon påbörjade 1968 tillsammans med sin nu framlidne make. Sammlung Hoffmann ligger i de mycket pittoreska och turistvänliga kvarten norr om Hackescher Markt med Hackesche Höfe som epicentrum. Ett antal hopkopplade innergårdar med butiker och uteserveringar gör att mysfaktorn går i taket och man känner sig så där härligt kontinental som man längtar efter att vara när man är på resa, särskilt i det kontinentala Berlin. Sammlung Hoffmann ligger i anslutning till Sophie-Gips-Höfe, ett stenkast bort på Sophienstrasse. En anspråkslös skylt markerar porten där man ringer på för att bli insläppt. Lokalen består av ett antal gallerisalar, var och en tematiskt hängd med en mix av verk ur samlingen. Exakt vilka verk som visas varierar terminsvis, men här finns chans att få se Nan Goldin, Pipilotti Rist och Monica Bonvicini. Vissa hänger kvar, vissa byts ut. Kommer man på återbesök efter några år får man i huvudsak se andra verk än vid förra besöket. Mitt i samlingen finns ett fantastiskt bibliotek. Och bli inte förvånad om du mitt under guidningen träffar på fru Erika Hoffmann i egen hög person. Galleriet är också arbetsplats för henne och hennes team.

Utställningen är på intet sätt enorm, men intimiteten är desto större. Känslan av att tillsammans med en liten grupp oftast gravt konstintresserade människor vallas runt rum för rum ger en varm känsla av samhörighet med både verken, konstnärerna och samlaren. Efteråt stannar man gärna kvar i Sophie-Gips-Höfe för något att äta eller dricka, och kan man tänka sig en kortare promenad rekommenderar jag italienska vinbaren Muret la Barba med utmärkt mat och espresso, eller vietnamesiska tapasbaren Transit, båda på Rosenthaler Strasse.

Här är fem andra museer som Morten Postrup rekomenderar.

Ett minnesmärke du inte får missa

Berlin är ofta i blickpunkten för den berlinska konsten, och ingenstans mer än på Berlinische Galerie. Museet är inrymt i en kritvit modernistisk byggnad, som dock inte byggdes för museets räkning utan tidigare fungerat som lagerlokal. Museets samlingar sträcker sig över måleri, foto och arkitektur i form av skisser och modeller. Allt med anknytning till Berlin.

Från Berlinische Galerie är det bara ett stenkast till ett av de riktigt heta galleridistrikten där man kan ta svenska Galerie Nordenhake på Lindenstrasse som utgångspunkt för helgens gallerirunda. Kombinera gärna med judiska museet på Lindenstrasse alldeles i närheten. Museet är mycket modernt både till arkitektur och pedagogik. Arkitekturen och konsten i museet är mycket slående, såsom installationen Schalechet av Menashe Kadishman i ett av byggnadens schakt. Så även om man inte har tänkt sig att fördjupa sig i museets utställningar är ett besök helt nödvändigt.

Som pendang bör man heller absolut inte missa minnesmärket över Europas mördade judar strax söder om Brandenburger Tor. Minnesmärket består av 2711 enorma betongblock som bildar ett slags stiliserad stad i staden med vinkelräta gator. Från utkanterna är monumentet överblickbart, när man ger sig in och promenerar tvärs ige- nom tappar man perspektivet när betongkolosserna snabbt växer en över huvudet i storlek. Helt klart en av världens mest intagande platser alla kategorier.

En av den moderna konstens främsta utposter i världen är Tate Modern i London. Lite samma känsla i estetik och arkitektur får man på före detta bryggeriet Kindl i Neukölln. Dock utan samma institutionella grace – Kindl framstår i sammanhanget som kusinen från landet. Men upplägget är ändå imponerande. Byggnaden utgörs av tre huskroppar, var och en klossformad men med olika bredd och höjd, var och en präglad av sin tidigare funktion under bryggeritiden: the Power House, the Boiler House och the Brew House.

Hade Kindl dykt upp i en Star Wars-film hade man inte blivit det minsta förvånad. Den gamla brygghallen är inte bara stor till ytan utan även till takhöjden. Insidans ytskikt har den rätta ruffiga Berlinkänslan förutom golvet som är nygjutet. Här finns spatiala muskler att visa riktigt stora verk. Utställningsverksamheten har kanske hittills varit något tafatt, men Kindl ska ändå in på listan.

Renässansen känns ny igen

Ett av de mest påfallande karaktärsdragen för Berlin är utsträcktheten. Staden är enorm till ytan, något som brukar förklaras med att den består av ett antal sammanväxta städer. Man får känslan av att yta aldrig är ett problem i Berlin. Och så är det tack och lov även ofta på museerna. Och speciellt på klustret Kulturform som hyser ett antal museer och kulturinstitutioner.

Ofta räknas den grekiska antiken som begynnelsepunkten för den västerländska civilisationen. Men frågan är om inte renässansen är en lika relevant startpunkt. I 1400-talets Italien blomstrade kulturen. Från renässansens går en obruten linje av sammanhållen kultur rakt in i vår tid. Och renässansens måleri finns att se på Gemäldegalerie, ett av dessa till synes oändliga konstmuseer med en så oöverskådlig mängd utställda verk att man som besökare omedelbart längtar efter att ge upp. Min egen taktik på sådana museer är att lojt flanera runt och skanna av sal efter sal. Då och då är det något verk man fastnar för. Då stannar man upp, tar in, plåtar, googlar lite, njuter av hantverksskickligheten, funderar över levnadsöden hos människor som föddes burgna i någon av 1400-talets kulturella metropoler med Florens i spetsen.

Adresser till platserna i texterna Konst i Berlin del 1 & 2

  • Sammlung Hoffmann: Sophienstrasse 21 www.sammlung-hoffmann.de Öppet lördagar, obligatorisk förbokning.
  • Boros Bunker: Reinhardtstrasse 20 www.sammlung-boros.de Öppet torsdag till söndag, obligatorisk förbokning.
  • Berlinische Galerie: Alte Jakobstrasse 124–128 www.berlinischegalerie.de
  • Jüdisches Museum Berlin: Lindenstrasse 9–14 jmberlin.de
  • Galerie Nordenhake: Lindenstrasse 34 www.nordenhake.com
  • Gemäldegalerie: Kulturforum www.smb.museum
  • Kindl: Werbellinstrasse 50 kindl-berlin.de

 

MORTEN POSTRUP är journalist, designstrateg och konsult som hjälper tidskrifter i ett föränderligt medielandskap. Han åker tåg och reflekterar över konsten i Berlin – och Berlin i konsten. Resan går bland annat till Treptower Park och Sammlung Boros.

Tema Berlin

Meny