James Bonds arbetsplats

Sean Connery som James Bond. Foto: Dutch National Archives.

Michael Tapper, forskare och filmkritiker, ställer sig frågan: var jobbar egentligen James Bond?

Läs gärna del ett först: Del 1: James Bond.

Jakten på den försvunna arbetsplatsen

Var jobbar agent 007? En länge obesvarad fråga eftersom det fram till 1995 inte fanns någon adress till hans kontor. Secret Intelligence Service (SIS), mer känt som MI6 (Mi­litary Intelligence, sektion 6), stod inte i telefonkatalogen. Undra på det när regeringen och alla myndigheter officiellt förnekade organisationens existens. Numera vet vi att ti­digare högkvarter legat på 100 Westminster Bridge Road i Lambeth (1966–95) och innan dess på 54 Broadway (1924– 66) nära Victoria Street.

En ledtråd som många spionintresserade tog notis om var öknamnet ”The Circus”, myntat av före detta SIS­-agen­ten David Cornwall. Under 1960-­talet populariserade han omskrivningen i en rad spionromaner under sin författar­ pseudonym John le Carré. ”The Circus” syftade på adres­sen 1 Dorset Street i Marylebone, några kvarter från Ma­dame Tussauds vaxmuseum. Huset var tidigare känt som kontor för en berömd cirkus.

Men det var något av ett stickspår. En gång i tiden till­ hörde det nämligen en annan, om än besläktad, hemlig organisation: Special Operations Executive (SOE), vars huvudsäte låg på 64 Baker Street. SOE existerade emeller­tid bara under krigsåren och hade som uppgift att planera sabotageaktioner runtom i det av Nazityskland ockupe­ rade Europa. Man skulle dessutom vara en så kallad stay behind­gerilla i Storbritannien om landet utsattes för tyskt invasionsförsök.

I takt med den växande populariteten för le Carrés romaner blev ”The Circus” hur som helst en populär om­ skrivning för SIS. Det hade en självironisk klang som pas­sade den brittiska folkhumorn, och snart hade även många inom organisationen anammat öknamnet. Helt gripet ur luften var det inte eftersom flera SOE-­agenter övergick i SIS­-tjänst. Här hämtade Fleming också inspiration till Bonds uppdrag och till flera av sina romanfigurer: Bond själv, hans chef M, dennes sekreterare Miss Moneypenny, tekniske trollkarlen Q och flera av de kvinnor som skulle kallas Bondbrudar när de gestaltades av fotomodeller i filmerna.

Inte förrän i Goldeneye (1995) får vi några ledtrådar till SIS­-kontoret där agent 007 stämplar in för att få sina upp­ drag och håller sin briefing efteråt. Fram till dess är M:s kontorsrum en ren fantasiprodukt, inspelad i en ateljé på filmstaden Pinewood utanför London med fönster mot en intetsägande utsikt. Några exteriörbilder på den för­ modade SIS-­byggnaden fick dock Bond­fanatikerna att gå i spinn, även om husen inte haft något som helst med verk­ lighetens underrättelsetjänst att göra.

Ett SIS-­tillhåll som visas i James Bond med rätt att döda (Dr No, 1962) identifierades som Queensborough House på 12–18 Albert Embankment, nära nuvarande SIS-­bygg­naden. Det revs senare och ersattes av Riverbank Plaza Hotel. Därefter var det ministeriebyggnaderna i White­hall, framförallt Old War Office, som lånade delar av sina fasader till det hemliga kontoret. Oftast visas inte mycket mer än en mässingsskylt med texten ”Universal Exports” – 00-­sektionens ständiga täckmantel i filmerna.

Men i filmen I Hennes Majestäts hemliga tjänst (On Her Majesty’s Secret Service, 1969) skymtar man i alla fall Big Ben som spegelbild i skylten. Genast gav sig fansen ut för att snoka reda på adressen. Resultatet blev inte särskilt upphetsande. De hittade H M Treasury, brittiska finans­ departementet.

Även efter 1995 har olika byggnader kopplats till Bond och SIS. I Skyfall (2012) står agent 007 och spejar ut över London från taket på Whitehall nummer 55, brittiska energidepartementet. Eller som det fulla namnet lyder: Depart­ment for Energy and Climate Change. Är det nationens öde, energifrågan eller rent av klimatförändringarna som bekymrar honom?

En dag i London med agent 007

Först år 1994 erkändes SIS officiellt, och 1995 flyttade man in i det specialbyggda huset på 85 Albert Embankment, vid Vauxhall Bridge. Byggnaden blev snabbt ikonisk och en turistmagnet sedan den varit platsen för flera spektakulä­ra actionscener i Bondfilmerna med Pierce Brosnan och Daniel Craig. Själva huset är i sig inte särskilt spektakulärt om man jämför med exempelvis CIA:s högkvarter i Lang­ley, Virginia. Det beror på att det mesta och det hemligaste ligger under jord för att vara skyddat mot terroristattacker.

Ett terrorattentat inträffade också i september 2000, då en ryskbyggd RPG­22 träffade fasaden men orsakade bara ytliga skador. Ingen greps för dådet, men händelsen inspirerade till demoleringen av byggnaden i Skyfall och Spectre (2015). Attentatet understryker filmernas tema om den inre fienden när Bonds ärkefiende Ernst Stavro Blofeld använder det urblåsta fasadskalet som försåtsminerad fälla för 007. Hotet mot Storbritannien kommer nu inifrån den sista försvarslinjen: SIS självt.

Den första Bondfilmen som använder SIS-­huset för en längre scen är annars Världen räcker inte till (The World Is Not Enough, 1999). Det är också Bondfilmhistoriens hittills längsta sightseeingtur genom London. I upptakten briserar en bomb gömd i en attachéväska så att det blir ett större hål i fasaden. Enligt rapporterna från den särskilda premiärvisning av filmen som hölls för SIS-­personalen, ut­bröt allmänt jubel när deras arbetsplats sprängdes. Eller, rättare sagt, en 15 meter hög modell av huset. Därefter föl­jer en båtjakt på Themsen i vars spår man kan gå på stads­vandring längs floden.

Medan Bond kör en specialbyggd farkost – totalt fem­ton stycken användes i scenen – disponerar hans fiende, kallad Cigar Girl, en Sunseeker Superhawk 34. Jakten bör­jar med att de kör förbi Tate Britain. Efter några flygbilder ser vi dem passera Palace of Westminster, där parlamentet har sitt säte, och under Westminster Bridge (platsen för slutuppgörelsen i Spectre). Cigar Girl försöker preja Bond men kolliderar själv med en flottbrygga vid Waterloo Brid­ ge. Sedan blir det geografiskt förvirrande eftersom de plötsligt passerat broarna Blackfriars, Millennium, Southwark, London och Tower utan att vi märkt något. När Cigar Girl vänder båten in i St Saviour’s Dock ser vi nämligen Tower Bridge i bakgrunden.

London towern
Bron Tower Bridge. Foto: Maria Lundin Osvalds.

Området kring St Saviour’s Dock kallas Shad Thames och var under 1800­-talet platsen för världens största lager­ lokaler. Här låg centrum för den brittiska världshandeln med kaffe, te och kryddor. Man lastade om fartygen från haven till mindre pråmar som kunde frakta varorna upp­ för Themsen och ut på kanalerna i hela England. Störst av alla handelsbolag var East India Company (EIC) som från år 1600 till början på 1800­-talet växte till att bli världens mäktigaste. Man kontrollerade kolonier över hela världen, inklusive hela Indien, och hade en egen militärstyrka på som mest 250000 man. EIC var en stat i staten som inte upplöstes förrän 1874.

Cigar Girls färd in i området är märklig eftersom kanalen slutar i en återvändsgränd. Det löser filmen med poetisk frihet och låter henne fortsätta ut på Millwall Outer Dock vid Isle of Dogs. Där ligger också ett av mediemogulen El­ liot Carvers tryckerier – egentligen Telegraph and Express Print Works – i Tomorrow Never Dies (1997). Bonds far­kost gör en 360-­gradersrotation över sin motståndares båt innan jakten går vidare till Royal Victoria Dock mittemot O2­-området med Millennium Dome som sitt landmärke. Agent 007 möter intensiv fiendeeld med granatgevär, men eftersom filmskurkar siktar så dåligt får en gammal last­pråm ta smällen.

Royal Victoria Docks planerades av ingenjören George Parker Bidder och öppnade verksamheten 1855 för att ta emot dåtidens största ångfartyg. Området bombades av tyskarna under andra världskriget men återuppbygg­des omedelbart för att möta fraktfartyg när hjulen bör­jade snurra igen. Först 1980 stängdes verksamheten och området blev en del av det yuppifierade Docklands som Margaret Thatcher lät bygga. Det har byggts om radikalt sedan Världen är inte nog spelades in. Idag är Royal Victo­ria Docks­området platsen för bland annat London City Airport (byggt 1987) och konferensbyggnaden Excel Ex­ hibition Centre (2000).

Tillbaka i Bondfilmen hoppar båtjakten mirakulöst tillbaka till Millwall Outer Dock, där Cigar Girl kör in under Glengall Bridge. När klaffbron stängs är Bond tvungen att gå i dykläge och passar då på att rätta till slipsen medan han är under vattnet. Båtarna fortsätter norrut mot Billingsgate Market, Londons fiskmarknad. Väl framme svänger de till höger in till småbåtshamnen i Blackwall Basin. Filmen vänder sedan perspektivet 180-grader för att låta Cigar Girl köra tillbaka in mot Billings­ gate under Trafalgar Way Bridge, där hon klyver en polis­båt på mitten.

Bond tvekar och låter sin gps hitta en genväg över land mot O2 för att genskjuta fienden. Problemet är bara att vi ser O2 bakom honom medan gps:en visar en väg rakt framåt. Men då vi är i filmens värld, gäller andra lagar. Raskt förflyttas Bond en bra bit bort till Ornamental Canal vid Asher Way, där han stänker ner några p­vakter innan han anländer till Tobacco Docks.

I norra änden av den gamla lagerlokalen för tobak står en bronsstaty av en pojke och en tiger till minne av en zooaf­fär som låg här och som i slutet av 1800­-talet kunde skryta med att vara världens största. Själva statyn är gjord efter händelsen då en bengalisk tiger rymde från affären och tog en liten pojke mellan sina käftar. Ägaren Charles Jamrach hann dock ifatt tigern innan dramat blev blodigt och bän­de loss den oskadde grabben från djurets gap.

Bond har emellertid annat i tankarna, och låter sin raket­ drivna motorbåt plöja rakt igenom London Canoe Clubs lokaler, över Wapping Lane och ner på en sidogata (egent­ligen nerfarten till ett parkeringshus). I filmens magiska värld förflyttas han genom ett klipp tillbaka till Billings­ gate, där han kör genom fiskmarknaden och en restaurang innan han kommer ut på Themsen igen framför O2. Här avslutas jakten med att skurken spränger sig till döds i en luftballong och låter Bond trilla ner på taket till Millenni­um Dome.

Slutdestinationen på Greenwich­stranden är ingen slump med tanke på att inspelningen av Världen är inte nog gjordes våren 1999. Millennium Dome – 52 meter hög och med en diameter på 365 meter efter årets veckor och da­gar – var ett skrytbygge inför millennieskiftet som, liksom Bonds förnyade popularitet i Pierce Brosnans gestalt, sig­ nalerade triumfen för Tony Blairs ”Cool Britannia”. Såväl Millennium Dome som Bond representerade ett pånyttfött Storbritannien som släppt det nostalgiska greppet om sitt högbrynta och industriella förflutna för att omfamna sam­tidens vurm för populärkultur och högteknologi.

Läs gärna de andra texterna om James Bond och London:

Del 1: James Bond

Del 3: Smultronställen för James Bond-fans

Del 4: James Bond, National Gallery och Pinewood Studios

MICHAEL TAPPER är forskare i filmvetenskap och filmkritiker. Han tar oss med på en sightseeingtur genom James Bonds London, där vi bland annat besöker National Gallery, Ian Flemings bostad och det gamla gasverket Beckton Gas Works.

Tema London

Meny