James Bond: platser att besöka

Ian Fleming

Några smultronställen för James Bond-fans

Det här är Michael Tappers tredje text om James Bonds London. Läs gärna de andra delarna först:

Del 1: James Bond

Del 2: James Bonds arbetsplats

Ian Flemings bostad, 22B Ebury Street. Innan flytten till Jamaica bodde Fleming några år efter andra världskriget på den här adressen nära Victoria Station. Huset hade han köpt han av den ökände brittiske fascistledaren Oswald Mosley. Gatan är dock mer känd för andra berömdheter som bott här, bland andra kompositören W A Mozart (nr 180) och poeten Alfred Tennyson (nr 42).

Les Ambassadeurs Club, 5 Hamilton Place vid Hyde Park Corner. I en byggnad uppförd 1810 på platsen för en av Henrik VIII:s jaktstugor finns sedan 1950 Londons mest exklusiva överklasshak, som inkluderar restaurang och kasino. Vid ett av bord för baccarat­spel (punto banco) introduceras vi för agent 007 i den allra första Bondfilmen, James Bond med rätt att döda (Dr No, 1962).

Som spelets banco sitter filmens hjälte med ryggen mot oss, och det är först när spelets kvinnliga punto frågar ho­nom om hans namn som vi får se hans ansikte och höra den numera klassiska repliken ”Bond, James Bond” medan han tänder en cigarett. Den verkliga frågan hade varit hur han överhuvudtaget har råd att spela där eller ens att vara medlem på en lön som statstjänsteman. Idag ligger årsav­giften på 25 000 pund.

Hyde Park
Även parken Hyde Park figurerar i en av Bond-filmerna. Foto: Maria Lundin Osvalds.

Beckton Gas Works, Armada Way, nordost om London City Airport. Det gamla gasverket har gått till Bondhistorien för den kanske mest bisarra scenen i filmserien, vilket inte säger lite. Jag syftar på öppningen i Ur dödlig synvinkel (For Your Eyes Only, 1981): Bond hämtas med ”Universal Ex­ports”­-märkt Bell 20-B­helikopter från sitt besök vid hust­run Teresas grav (hon dog som bekant i romanen och fil­men I Hennes Majestäts hemliga tjänst). Men något är fel. Prästen vid kyrkogårdens kapell gör korstecken när Bond flyger iväg, och snart förstår vi att en flintskallig gubbe i rullstol med katt i knäet som befinner sig någon helt an­nanstans har något slags fjärrkontroll till helikoptern.

Alla som sett de tidigare Bondfilmerna tänker ome­delbart på ärkefienden Ernst Stavro Blofeld, särskilt som gubben strax dödar piloten genom en elchock i dennes hörlurar. Bonds helikopter styrs in över Beckton Gas Works, där agent 007 bjuds på en vansinnesfärd genom den urblåsta fabriksbyggnaden. När Bond slutligen tar kontrollen över helikoptern, plockar han upp sin veder­sakare i rullstolen och släpper ner honom i kolgasfabrikens skorsten. Gubbens sista vädjan innan han störtar mot en säker död är minst sagt märklig: ”Mr Bond, we can do a deal. I’ll buy you a delicatessen in stainless steel.” Vad sjutton betyder det?

Det knäppa förhandlingsförslaget kan härledas till en rättstvist som författaren Kevin McClory drev åren 1963– 2013 mot Ian Fleming, senare dennes dödsbo och filmbo­laget bakom James Bond: EON Productions (EON står för Everything or Nothing). McClory hade 1958 anlitats som medförfattare till det som var tänkt att bli den första Bondfilmen: Åskbollen (Thunderball). Missnöjd med hans insats, sparkade Fleming honom och arbetade om filmma­nuset till romanen med samma namn, publicerad 1961. I en uppgörelse med EON inför inspelningen av filmen Åskbollen (1965) fick McClory både sitt namn i produktionsupp­gifterna och rätten att göra en egen filmversion, som 1983 resulterade i Never Say Never Again.

Men McClory hävdade också att han ägde rättigheterna till namnet Ernst Stavro Blofeld och till organisationsbe­teckningen Spectre. I uppgörelsen med EON om inled­ningsscenen i Ur dödlig synvinkel bestämdes därför att sce­ nen skulle dubbas om (vilket märks) för att inte inkludera namnet Ernst Stavro Blofeld. Vad som skulle sägas i stället blev en förhandlingsfråga som resulterade i att den Blo­feld­liknande gubben nu erbjuder Bond en delikatessaffär i rostfritt stål.

Innan Bond härjade där, var Beckton Gas Works områ­det där Simon Adams Beck 1868 öppnade Europas störs­ta kolgasverk: Gas Light and Coke Company. Med tiden blev det centrum i ett stort industriområde som sträckte sig över både West Ham och East Ham. Då Storbritannien på 1960-­talet växlade över till naturgas från sina riggar i Nordsjön, blev verket överflödigt och lades ner 1970.

Kvar stod tomma fabriksbyggnader för framställning av kolgasen och diverse biprodukter: svavelsyra, bläck, konst­gödsel, malkulor med mera. Dessutom fanns det stora slagghögar som snart blev kända som Becktonalperna och som åren 1989–2001 användes som konstgjorda skidback­ar. Området blev omtyckt som inspelningsplats för filmer och musikvideor. Mest berömd är rekonstruktionen av den under Vietnamkriget sönderbombade staden Hue i Stan­ley Kubricks Full Metal Jacket (1987). Även dystopin 1984 (Nineteen Eighty-Four, 1984) är till stor del inspelad här, och bland annat Oasis, The Smiths och The Outfield har mimat till sina hitlåtar i musikvideor från detta ödeland.

Idag återstår bara några gasklockor av det som en gång var Beckton Gas Works. Ett shoppingcentrum har byggts på den halva som ligger norr om Armada Way, och av West Ham och East Ham skapade man 1965 stadsdelen Newham, som år 2016 hade drygt 320 000 invånare. Det är Londons etniskt mest blandade område med ett stort inslag av invånare som härstammar från Karibien, Indien och Pakistan. Ett tips för den som söker prisvärda restauranger. Som extra attraktion bjuder Newham på några av de centrala anlägg­ningar man byggde till olympiska spelen 2012, bland annat OS-­parken Queen Elizabeth Olympic Park, huvudarenan London Stadium och simstadion London Aquatics Centre.

Brent Cross Shopping Centre, Hendon. Det förjävlafula megacentret, byggt 1976, med över hundra affärer fick en tids berömmelse efter premiären 1997 för Tomorrow Never Dies. I det gigantiska parkeringshuset för 8000 bilar – främst våningsplan 4 – utspelar sig nämligen filmens spek­takulära biljakt, som egentligen ska äga rum i Hamburg. Det är i den scenen som agent 007 fjärrstyr sin BMW 750iL med en specialutrustad mobiltelefon av numera bedagade märket Ericsson. Totalt sjutton bilar fick ratten monterad i baksätet för att ge illusionen av Bonds fjärrstyrning. De flesta överlevde inte den hårda prövningen. Och som bi­lens inbyggda engelska datorröst med robottysk brytning meddelar Bond: ”Unsafe driving will void warranty.” (”Ris­kabel körning upphäver garantin.”)

Smithfield Market, 225 Central Markets nära Barbican Station. Hit kör agent 007 i Skyfall för att komma till MI6:s temporära lokaler under jord. Om geografin stämmer måste tunnelsystemet vara flera kilometer långt eftersom det leder ända till Old Vic Tunnels (se nästa punkt) under Waterloo Station på andra sidan Themsen. Bond inställer sig här för att genomgå en psykisk och fysisk utvärdering som av allt att döma kommer att dra in hans 00­-licens att döda. Vi kan alltså befara en symbolisk avrättning av Bond som hemlig agent.

Valet av plats är ingen slump. Medeltidens Smoothfield, som det hette då, var nämligen en av de flitigast använda och mest ökända avrättningsplatserna i England. År 1305 fördes den skotske upprorsledaren William Wallace hit för att offentligt torteras och avrättas, se filmen Braveheart (1995). Fältet blev år 1381 samlingsplatsen för en bonde­revolt, som kvästes först efter att Londons borgmästare William Walworth stuckit ner och halshuggit agitatorn Wat Tyler. Maria I, känd som ”Bloody Mary” under sina fem år på tronen 1553–1558, föredrog eld för att avrätta sina meningsmotståndare. Men i stället för att, som sin far Henrik VIII, avrätta katoliker skickade hon protestanter att bestiga bålet efter summariska domar för kätteri.

Lika blodiga var de många kungliga torneringar som hölls på fältet och som dramatiseras i den komiskt ana­kronistiska filmen En riddares historia (A Knight’s Tale, 2001). Mest kända är den som hölls under sju dagar år 1374 av Edvard III och 1390 års tornering mellan franska och engelska adelsmän som författaren och filosofen Geoffrey Chaucer arrangerade för Rikard II.

Men framförallt fanns här Londons djurmarknad, belä­gen strax utanför stadsmuren. En gång om året mellan 1123 och 1855 hölls den karnevalsliknande festligheten Bartho­lomew Fair. Den lades ner under viktorianismens glans­dagar på grund av anklagelser om osedligt skick, vilket var hela tanken med festandet. Till Smithfields övriga meriter ska läggas att fältet från 1600-­talet och några hundra år framåt var en populär plats för dueller, slagsmål och pro­stitution. I Oliver Twist (1839) framställer Charles Dickens Smithfield som en mänsklig avskrädesplats av smuts och socialt elände, och det är ingen slump att landets mest fruktade fängelse, Newgate, låg i fältets ena ände.

År 1868 fick det sitt nuvarande utseende när hallarna till det som än idag är Londons största marknad för kött uppfördes. Utanför arrangeras idag många idrottstävling­ar, som cykelloppet Smithfield Nocturne. I området ligger många trendiga nattklubbar och restauranger.

Old Vic Tunnels, Arches, 228–232 Station Approach Road vid Waterloo Station. Platsen för MI6:s nya hemliga hög­ kvarter sedan SIS-­huset vid Vauxhall Bridge har förstörts av ett terroristattentat i Skyfall. Efter att Bond mot alla odds klarat testerna för att få fortsätta som 007 ser vi ett tunnel­banetåg krascha genom taket till ett underjordiskt rum i tunnelkomplexet. Inslaget ansågs emellertid för farligt att spela in på plats, så det flyttades till Pinewood. Tågolyckan med två vagnar som vardera vägde sju ton filmades av sä­kerhetsskäl med tio fjärrstyrda kameror. Tåget är tomt och skyltat som ”Out of service”. Föraren är datoranimerad.

Tunnelsystemet är cirka 10000 kvadratmeter stort och byggdes ursprungligen som en del av tunnelbanestationen vid Waterloo Station. Åren 2009–2013 blev det något av ett kulturellt inneställe. Anrika teatern Old Vic, som gav nytt namn åt tunnlarna, satte upp pjäser här med Kevin Spacey som konstnärlig ledare. Flera bejublade konstutställningar ägde rum under åren i tunnlarna. Bland annat premiär­ visade Banksy dokumentären Exit Through the Gift Shop här 2010. Numera har tunnlarna tagits över av amerikan­ ska House of Vans, som gjort om dem till en skejtpark med några barer och en biograf.

Vill du läsa mer om James Bond? Läs gärna Michael Tappers fjärde text.

Del 4: James Bond, National Gallery och Pinewood Studios

MICHAEL TAPPER är forskare i filmvetenskap och filmkritiker. Han tar oss med på en sightseeingtur genom James Bonds London, där vi bland annat besöker National Gallery, Ian Flemings bostad och det gamla gasverket Beckton Gas Works.

Tema London

Meny