Vet du hur man beställer öl i Tjeckien och hur du betalar för din dryck? Carl Rüster guidar dig rätt!
Redan när man sätter sig ned på krogen tar man ett av ölunderläggen och lägger det framför sig på bordet. Det är det outtalade tecknet för att man vill ha en öl. Om inte servitören då kommer och ställer ner en öl kan det bero på att man serverar olika typer av öl. Kanske kommer frågan – ”En tia eller en tolva?” – de två olika standardstyrkorna på tjeckisk öl. Det är nämligen mer eller mindre självklart att man vill ha en ljus lager. De flesta krogar har ett mörkt alternativ, men det uppfattas närmast som en specialbeställning.
De flesta krogar jag har med i Mitt Prag är krogar där man inte behöver bry sig om språk när man beställer sin öl. När servitören ställt ned ölen framför dig drar han nonchalant ett streck på en liten vit papperslapp. Var försiktig med den lappen, det är din nota! Nu har du loggat in i systemet och i princip behöver du nu inte göra något annat än att dricka.
När ditt glas börjar bli tomt kommer det raskt in en ny öl, utan att någon har frågat om du vill ha en. Strecken läggs till notan och det enda du behöver bry dig om är hur du ska få stopp på leveranserna. I själva verket är det nästan löjligt enkelt att meddela servitören: man lägger helt enkelt ölunderlägget på glaset, som ett lock, för att visa att man har druckit sin sista öl för dagen.
Intresserad av öl? Då kanske du vill läsa om Londons ölkultur: journalisten Håkan Engström skriver om Londons pubkultur, om hur den engelska puben överlevt två världskrig, rökförbud, nykterhetsrörelse, matsnobberi, pastörisering, blaskig lager, EU och centralvärme.
Text och foto: Carl Rüster
