Kristina Svensson, författare till guideboken Mitt Nice och van tågresenär ned till franska Rivieran, skriver om centralstationen i Nice: Gare de Nice-Ville.
Den ståtliga centralstationen invigdes 1867, ett par år efter att de första tåglinjerna dragits till Nice. Järnvägen innebar genombrottet för turistresorna till franska Rivieran, som tidigare var förenade med stora strapatser. Till stationen har tsarer, drottningar och skådespelare anlänt – med mer eller mindre packning. När tsaritsan Maria Alexandrovna anlände 1879 hade hon med sig en uppvaktning på 70 personer och 530 koffertar, en ganska normal packning för en tsaritsa. Ryssarna var flitiga tågresenärer. Tre dagar efter att järnvägen invigdes anlände tsar Alexander II och i början av 1900-talet gick det en direktlinje mellan St Petersburg och Nice vintertid.
Centralstationen byggdes en bit utanför centrala Nice i distriktet Saint Étienne. Idag har staden växt och innesluter stationen. Området runt omkring stationen har inte stadens bästa rykte, men det kanske ändras när den stora kolossen Hilton Garden Inn bredvid blir klar. Tills dess finns det ingen anledning att uppehålla sig där efter midnatt. Det välvda taket över spårområdet är för övrigt ingen höjdarplats när det åskar. Jag stod där och väntade på ett försenat tåg under ett oväder som var intensivt även med Rivieranmått mätt. Under två timmar uppmättes 377 blixtar. Det kontinuerliga åskdundret var så högt att det dränkte högtalarutropen.
Text: Kristina Svensson
Foto: Wikipedia
