San Fermín, som i folkmun kallas Sanfermines, är utan jämförelse Baskiens absolut mest besökta fiesta.
Festernas fest startar klockan 12, den 6 juli i Pamplona nedanför stadshusbalkongen på Plaza Consistorial. Då skjuts raketen iväg som innebär att festivalen har startat.
Raketinvigningen kallas txupinazo, och trängseln under denna är enorm. Men stannar du några dagar i Pamplona under Sanfermines så lär du dig leva med intensiteten. Det är även under txupinazon de flesta vita skjortor färgas rosa av all billig sangria som sprutas överallt. Många bär sina blötrosa kläder under dagen med ett stort leende efter att ha varit med om sin första invigning. De lite mer erfarna håller sig undan. Men det går faktiskt att klara sig hyggligt icke-rosa under resten av festivalen.
Festen fortsätter sedan dygnet runt i nio dagar och avslutas vid midnatt den 14 juli, med ännu en txupinazo. Den som orkat med ett dygnetruntfirande med hundratusentals andra glada människor är vid detta tillfälle sannolikt ganska mör. Och särskilt svårt är det för de tusentals unga vuxenritstörstiga och Hemingwaymarinerade australiensare och amerikaner som trots inspiration från ”Papa” ändå kroknar i hettan efter allt vilt festande.
Men festen till San Fermíns ära är mycket mer än sangriarosa skjortor under txupinazun. Det är en fest som framför allt handlar om att träffa familj och vänner. Och med det följer maten, drycken och sången. Klädkoden är enkel: vita byxor och vit skjorta, rött höftband eller skärp och sedan den obligatoriska pañuelon, den röda halsduken.
Text och foto: Steven Ekholm
