Att Helsingfors Domkyrka är stadens mest kända symbol kan inte förvåna någon. Den vita majestätiska jättekyrkan syns nästan var man än befinner sig i Helsingfors, även ute till havs.
Att kyrkan syns så bra har förstås att göra med att den är uppförd på en väldig plattform som i sin tur vilar på ett berg. Johan Albrecht Ehrenström, som var ansvarig för ryssarnas nya stadsplan, hade reserverat den bästa kullen i centrala staden för Domkyrkan.
Carl Ludvig Engel ritade på kyrkan i flera decennier, men fick aldrig uppleva sitt livsverk helt färdigt. Engel dog 1840 och katedralen invigdes 1852 som Sankt Nicholaj-kyrkan. År 1917 bytte den namn till Storkyrkan, för att slutligen bli Toumiokirkko (Domkyrkan) 1959. Det går att stå länge och njuta av proportionerna hos Engels strama nyklassiska byggnad. På taket står statyer föreställande de tolv apostlarna, vilket lär vara världens största samling zinkstatyer. De fyra sidotornen är en av många ändringar som Engels assistent Ernst Lohrmann tillförde efter arkitektens död. Han var helt enkelt rädd för att Engels grundkonstruktion inte skulle hålla och lät tornen förstärka den.
Helsingin Tuomiokirkko (Helsingfors Domkyrka)
Unioninkatu 29 (Unionsgatan 29)
helsinginseurakunnat.fi
Text: Anders Pihl
