Den numera nedlagda flygplatsen Tempelhof kan vara en av de flygplatser i världen med mest dramatisk historia.
Berlin och flygplatser är en krånglig kärlekshistoria. De öppnas, stängs, används i krig, räddar liv, blir storpolitik, blir försenade och kostar några nätta miljarder extra. Den numera nedlagda flygplatsen Tempelhof, en gång världens största byggnad som sades kunna ses från månen, kan vara en av de flygplatser i världen med mest dramatisk historia. Ritad av Ernst Sagebiel togs den i bruk 1923 som en av Tysklands första flygplatser men kom sedan starkt att förknippas med Hitlers hovarkitekt Albert Speer som planerade den som en del av storhetsvansinniga nya tyska världshuvudstaden Germania.
Redan 1933 började ett militärfängelse som låg på området användas som koncentrationsläger för socialdemokrater, kommunister och homosexuella. 1939 beordrade Hermann Göring krigsproduktion dit och hallarna förvandlades till en av världens största fabriker för luftburna bomber. När fabriksarbetarna behövdes som soldater på krigsfronter ersattes de snabbt av tvångsarbetare.
Efter krigsslutet hamnade flygplatsen i västsektorn. Under Berlinblockaden försökte ryssarna frysa inne Västberlin genom att skära av alla handelsvägar till den isolerade staden i öst. Läget blev snabbt allvarligt då folk var beroende av mat och gas med mera utifrån. Snart började amerikanska flyg ”bomba” staden med förnödenheter och under intensiva perioder siktades ett plan per minut. Ost, fisk, vetemjöl, korn, jäst, mjölk, kaffe, fett, kött, potatis, socker, grönsaker, kol, bensin, salt, cigaretter samt choklad och godis till barnen.
Tempelhof agerade som den småsömnigaste av Berlins tre flygplatser fram till 2008 då den slutligen togs helt ur trafik, eftersom man börjat planera för en ny storflygplats på annat håll. Det bygget kan hittills klassas som ett av de största fiaskona i stadens moderna historia. Trots att tyskarna är välkända för såväl minutiös planering som gediget tekniskt kunnande har invigningen föresenats med flera år, med höjda miljardkostnader som konsekvens.
Tempelhof står dock gedigen kvar och vad som skulle hända med den gamla flygplatsen utvecklade sig också till lite av en dagstidningssåpa där hippies, entreprenörer, modemänniskor, politiker, kolonilottsägare och punkare alla tyckte sig veta vad som vore det bästa att nyttja platsen till. I vanlig berlinsk ordning började det med Zwischennutzung, ett oerhört charmigt tyskt ord som på svenska skulle bli det något obegripliga ”mellananvändning”.
Tills man rett ut ägarförhållandena eller kommit på vad man ska göra med till exempel ett ockuperat hus, en nedgången parlamentsbyggnad eller en ful innergård låter man helt enkelt folk själva hitta på något istället för att låta det stå tomt, orört och ”säkert”. Medborgarna får utlopp för kreativitet och idéer och stadens kulturliv växer fram organiskt underifrån istället för på kontoren hos politiker eller byråkrater som tror sig veta ”vad folk vill ha.”
Tempelhofs enorma landningsbanor togs snabbt i besittning av invånarna som började åka skateboard och flyga drake, dricka öl och ägna sig åt urban gardening. Soliga söndagar känns magiskt långa och fridfulla på den enorma öppna ytan och platsen har med rätta blivit ett av berlinarnas främsta utflykts- och söndagshäng.
Nu är dock såpan inne på sin nästa vända när Zwischennutzung-fasen verkar lida mot sitt slut och det börjades planera bostäder och bibliotek på området. Alla är verkligen inte nöjda med det utan många ville behålla Tempelhof som den unika obebyggda plats det är. Medborgarinitiativ mobiliserades, demonstrationer anordnas och den vanliga Berlinballetten var igång … I maj 2014 fick så de styrande på näsan när medborgare röstade nej till förslaget om de planerade bostäder och Tempelhof tillåts växa organiskt och vilt åtminstone ett tag till …
Flughafen Tempelhof
Tempelhofer Damm 1–7
www.tempelhoferfreiheit.de
Text: Annamaria Olsson