På helgen läses morgontidningen gärna på café och få andra känns så representativa för denna aspekt av den tyska kulturen som Café Einstein.
En av storheterna med Tyskland är att det svenska skällsordet ”kulturelit” lär vara relativt oförståeligt på tyska. Att förklara innebörden av ordet är ungefär lika ofruktbart som att förklara för en italienare varför man i Sverige fortfarande är upprörda över att en stadsministerkandidat en gång för tio år sedan köpte en chokladbit på sitt jobbkort. Folk skrattar inte för att vi är konstiga, nej, de skrattar nervöst för att de verkligen inte förstår. Vadå kulturelit? Att inte hålla sig någorlunda au jour med konstvärlden, gå på opera någon eller några gånger per år, läsa enorma tegelstensromaner från senaste azerbadjanska stjärnskottet och kunna referera till Fukoyama och Althusser i samma mening kan för en (utbildad) vuxen tysk ur medel- eller överklassen kännas något ovärdigt. Frågan är om man överhuvudtaget kan räknas som samhällsmedborgare?
Denna ibland oerhört stroppiga, andra gånger med svenska mått mätt befriande hemskt pretentiösa syn på kultur hänger tätt mycket samman med det tyska klassamhället. Tyskland är ett av OECD-länderna där det är svårast att göra en klassresa och det är verkligen inte alla förunnat att gå på universitetet. Men riktigt så enkelt är det inte. Känt som ”Das Land der Dichter und Denker” (diktarnas och tänkarnas land) har Tyskland en lång och stolt akademisk och kulturell tradition att luta sig mot. Efter diverse historiska trauman anser man sig också ha ett tungvilande historiskt ansvar att ta politik och samhällsfrågor på största allvar.
Det här idealet innebär att hälften av alla tyskar måste spendera oerhört mycket tid böjda över morgontidningen (resten läser Bild Zeitung med The Sun-liknande nyheter om djur i nöd, spektakulära brott och nakna granntjejer). Att hålla sig au jour i Tyskland tar ungefär halva dagen eftersom tyska morgontidningar överlag är mycket omfattande med ledarsidor som på sju sidor grottar ned sig i filosofiska funderingar kring tid och sanning eller i analyser av läget i moldaviska utbrytarrepubliken Transnistrien.
På helgen läses morgontidningen gärna på café och få andra känns så representativa för denna aspekt av den tyska kulturen som Café Einstein. Numera är det en kedja man hittar på många håll i staden men originalet ligger vid Nollendorf Platz. Här träffas politisk och intellektuell grädda för att dricka kaffe och äta apfelstrudel och inte minst läsa Die Zeit utbredd över tre bord. Perfekt ställe för kaffe, kulturstudier och några timmars kontemplation över hur en svensk tredje väg mellan demokratisk öppenhet och konservativt allvar skulle se ut.
Café Einstein Stammhaus
Kurfürstenstrasse 58
www.cafeeinstein.com
Text och foto: Annamaria Olsson
