Karin Henriksson, tillsammans med Maria Bouroncle aktuell med boken Washington DC: makten, historien, kulturen, om tiden som korre i Washington DC.
En gång berättade jag för en reporter, kollega på New York Times att jag var korrespondent för en stor svensk dagstidning.
Han svarade direkt:
– Jag är avundsjuk.
Han hade rätt.
I journalistvärlden är jobbet som USA-korre bland de allra bästa (oavsett de långa arbetsdagarna, kan tilläggas). Politikerbeslut i supermakten påverkar landet och världen. Högsta nivå på både fin- och populärkultur. Dynamiska it-jättar. Ständigt stora språng i medicinsk och annan forskning. Och spänningarna i samhället, som i den eviga rasfrågan, debatteras intensivt.
Men framför allt är det människorna. Vänliga, villiga att prata, ofta med åsikter de gärna delar med sig av. I synnerhet under valrörelserna korsar utrikeskorrarna det vidsträckta landet och själv brukade jag göra enkäter – alltid fem väljare, med namn och bild – var jag än befann mig. Till exempel på Donald Trumps allra första massmöte i Alabama i augusti 2015. Någon enstaka gång fick jag nej och någon enstaka gång avböjde någon höjdare med ett ”No comment”.
Den 20 januari vart fjärde år är DC skådeplatsen för det som amerikanerna gärna kallar ”det fredliga maktöverlämnandet”. Uppsluppna skaror av demokrater eller republikaner sitter tålmodigt på klappstolarna som ställs upp nedanför Kapitolium och väntar i timmar. Deras kandidat vann och nu, innan den trista vardagen börjat, råder hoppfullhet inför den kommande fyraårsperioden.
Det gäller att klä sig varmt och ta med sittunderlag, eftersom medeltemperaturen på Inauguration Day normalt ligger mellan 3 och 8 plusgrader. Ibland har ceremonin där den nye presidenten svär eden fått flyttas inomhus på grund av vädret, senast 2025.
Mer fakta och förklaringar finns förstås i Washington DC: Makten. Historien. Kulturen (och i min lilla uppslagsbok USA-politiken från A till Z).
Text: Karin Henriksson
