Tidlös atmosfär i Trastevere

Stadsdelen Trastevere på andra sidan Tibern har varit småfolkets och de fattigas del av Rom ända sedan antiken. Här saknas storslagna palats och torg, vindlande gränder med medeltida bebyggelse dominerar.

Trastevere var min första älsklingsdel av staden och bevarar, åtminstone i delarna söder om genomfartsgatan Viale Trastevere, fortfarande en säregen, tidlös atmosfär. Närmare Ponte Sisto är det numera svårare att drömma sig bort: åtminstone under sommarhalvåret domineras gatubilden av hundra- och tusentals festande unga turister och utbudet blir till viss del därefter.

Ett par gedigna trattorior lever förstås kvar, liksom den ytterst (och välförtjänt) populära pizzerian Ai Marmi. Både Santa Maria in Trasteveres mosaiker och Villa Farnesinas fresker av Rafael hör till Roms verkliga pärlor.

Mysigt nära Piazza Navona: Etablì

Det är ett av Roms mest berömda torg, men Piazza Navona har, tråkigt nog, aldrig riktigt lyckats vinna mitt hjärta. Lika elegant och storslagen som platsen är, lika nedlusad är den med karikatyrister, selfiepinnemånglare, snedseglande Segwaymarodörer och turistgrupper med hörlurar.

Vad gäller de överdyra restaurangerna runt torget säger jag bara: undvik. Krogar vars gäster äter där en gång och sen aldrig mer ska man inte lita på.

Bättre då att slinka in genom gränden mitt på torgets norra sida. Inom bara något hundratal meter hittar du Caffè della Pace, Bar del Fico och ett nytt ställe, Etablì.

Där, bakom en oansenlig entré ryms en fin blandning av slitna fåtöljer, träbord, böcker och tidningar att läsa och om vintrarna en sprakande brasa. Funktionella pastarätter, färska mackor och smarriga sallader (som en med perfekt halstrad tonfisk) för runt 10 euro kan rekommenderas.

 

Etablì
Vicolo delle Vacche 9
www.etabli.it

Antikens Roms kulturarv

Med början vid Piazza Venezia, bort mot Colosseum och vidare via Cirkus Maximus och Caracallas termer, löper ett långt stråk fyllt av arkeologiska utgrävningar och antika lämningar. Här låg hjärtat i det antika Rom, Forum Romanum. Kullen Capitolium, där Roms borgmästare fortfarande residerar, har i nästan 3 000 år varit säte för stadens civila styre.

Att ta del av det makalösa kulturarvet här är givetvis ett måste för Romresenären. Framför allt Colosseum är omöjligt att värja sig emot: så stort, så gammalt, så imponerande.

Därmed inte sagt att inte antikskådning också kan vara krävande. Att kalla det uthållighetssport är väl att ta i – men en solig, het dag bland Forum Romanums bländande stenhögar kan onekligen fresta på både fötter och tålamod. För att inte tala om ändlösa salar med marmorbyster och statybaser.

Huvudknepet för dig som gillar antiken är förstås att inte resa hit under högsommaren. Men det gäller också att tajma fikapauser, rutter och köbildningar, och inte glömma bort de lugna oaser som också finns här.

Kaffebaren Baylon Café

För tio år sedan låg den en mycket typisk, gammal kaffebar i hörnet Via San Francesco a Ripa och Via Manara. Den såg inte så mycket ut för världen, men hade en unik feature: en femstationers kaffemaskin.

Som ni vet går det tretton på dussinet av fyrastationersmaskiner, men FEM? En gång i mitt liv har jag skådat ett sådant monster och det var här. Och då har jag ändå varit på många italienska kaffebarer.

Av den anledningen jag blev alltså lite nedstämd när baren stängde för två, tre år sedan. Tack och lov startade snart ett utmärkt substitut i lokalen (om än inte med lika monumental kaffemaskin): Baylon. Den kombinerar en lite hippare barkänsla med charmen hos baren på hörnet. Plus också för ett ovanligt brett utbud av frukostcroissanter och en generös aperitivobuffet framåt kvällningen.

Om och hur Roms största espressomaskin slutade sina dagar vet jag inte. Kanske har den baxats ut till Ostia för att användas som vågbrytare.

 

Baylon Café
Via San Francesco a Ripa 151–153
www.facebook.com/bayloncaferoma

Augustus fredsaltare

Augustus var Roms första och, i många avseenden, största kejsare. Hans sätt att styra bildade skola för samtliga efterkommande regenter. Augustus var också den kejsare som mer än någon annan förändrade Rom. Under hans långa tid vid makten omformades hela Marsfältet (dagens historiska centrum) till en marmorstrålande propagandastad. Trädgårdar, saluhallar, nya akvedukter och tjogtals med tempel tillkom – givetvis kompletterat mest magnifika festligheter för folket. På Trasteverestranden grävdes en 600 meter lång och 400 meter bred bassäng ut; i den ordnades sjöslag med trettio stora skepp och 3000 sjömän, för att ta ett exempel.

Hur Augustus ville bli sedd av eftervärlden manifesteras allra tydligast i Ara Pacis eller Augustus fredsaltare. På relieferna runt altaret förenas myt, religion, politik. Kejsaren länkas till Roms mytiska anfader Aeneas och till grundaren Romulus och i processionerna som avbildas på Ara Pacis förmedlas budskapet om kejsarens ordnade, fredliga och välståndsbringande styre.

Bitar av Ara Pacis hade varit kända sedan 1500-talet, men den fullständiga restaureringen skulle dröja till 1930-talet. I en bitvis spektakulär ingenjörs- och arkeologbragd identifierades och samlades delar av marmorpanelerna in från olika platser i staden, inklusive inkilade i grundläggningen av några medeltida palats som i sin tur inte fick skadas. Dagens moderna museum invigdes 2006.

 

Museo dell’Ara Pacis
Lungotevere in Augusta/via Tomacelli
www.arapacis.it

Äkta pizza på Ai Marmi

Ai Marmi, ’på marmorn’ – så heter en stimmigt välbesökt pizzeria på storgatan Viale Trastevere. Stället är också känt som L’Obitorio, bårhuset, vilket följer naturligt av inredningen: marmorbord och knallhård lysrörsbelysning. Och ljudnivån sen! Fullt pådrag.

Ändå är nästan alltid fullt utmed de marmorborden. Fokus ligger på pizza, som serveras tunnare än vanligt ur den stora vedeldade ugnen. Tre eller fyra pizzabagare jobbar parallellt i ett finkaliberat maskineri.

Ett rikt utbud av friterade specialiteter finns också, som baccalà. Dessutom råder det inte alls någon militärisk ordning vad gäller maträtterna: en stor delad tallrik med friterad fisk och sicilianska supplì kan kombineras med en bruschetta med valfritt pålägg till en hel måltid. En långkörare är supplì al telefono, friterade mozzarellafyllda risbollar som fått sitt namn från den smälta osten, som sträcker sig likt en gammaldags, analog telefonsladd från tallrik till mun. För 20 euro får du dricka, förrätt och pizza.

 

Ai Marmi
Viale Trastevere 53
www.facebook.com/aimarmi

Italiensk glass värd en omväg: Gelateria Romana

Att göra italiensk glass kräver inte så många ingredienser. Vad som däremot krävs är hantverkskunnande – framför att för att balansera olika sockertyper mot varandra och anpassa dem till råvarans surhet, krämighet och fetthalt. Syrliga fruktglassar är en sak, oljiga nötsmaker något annat. Samt förstås gott om råvaror av bästa sort.

Italiensk gelato är också i högsta grad en färskvara, som tappar smak och fräschör efter bara något dygn. Det är därför höga staplar med pyntad glass i disken inte är något kvalitetstecken: på bra gelateria görs glassen i små omgångar och säljer slut under dagen. På senare år har de flesta bättre glassmakare återgått till att förvara sin glass i nedsänkta stålkantiner med lock. Glassens konsistens är helt beroende av kristallstrukturen, som snabbt ruineras av minsta uppvärmning.

Allt detta har de givetvis begripit på glasskedjan Gelateria Romana, vars ypperliga glass är värd en omväg om du befinner dig i trakten av Piramide, Stazione Ostiense eller Cimitero Accatolico (eller i närheten av deras två andra butiker på Via Cola di Rienzo 2 eller Via Venti Settembre 60). Att Gelateria Romana är en kedja bryr jag mig inte om – glassen är styggt god ändå. Spana också in deras skåp med lyxiga frusna glasstårtor och glassbakelser. Aaah …

 

Gelateria Romana
Via Ostiense 48
www.gelateriaromana.com

Att besöka Colosseum

Visst vill man se Colosseum. Men bara för det önskar man kanske inte tillbringa timmar i kö utanför. Här är ett par tips om hur du kan undvika köerna.

  1. Köp biljett i förväg! Då slipper du också den längsta väntetiden. Flera möjligheter finns via sajten www.coopculture.it.
  2. Köp en audioguide. Om du väljer att boka en audioguide i förväg (kostar 5,50 euro extra) kan du gå in i en annan, snabbare kö. Dessutom får du ju en hyfsad guidning att lyssna på.
  3. Var där tidigt. Colosseum öppnar kl 8.30 och ju tidigare du kan vara på plats, desto snabbare kommer du att komma in. Runt kl 8 på morgonen brukar det knappt vara någon kö alls.
  4. Testa specialturerna! Det finns vanliga guidade turer på engelska (kostar 5 euro), eller så kan du slå till med den kombinerade rundan till källarvåningarna och tredje våningen, det vill säga en våning högre upp (och lägre ner) än alla andra turister.
  5. Gratis? Ja, första söndagen i månaden är det fri entré på Colosseum.

Hela utbudet av biljetter finns att köpa på www.coopculture.it. Se upp för oseriösa biljettförsäljare – använd den officiella sajten och ingen annan, är mitt råd.

 

Colosseo
Piazza del Colosseo

Tips: Besök Vatikanmuseerna på det smarta sättet

Självklart ska du besöka Vatikanmuseerna. Detta är inget mindre än världens främsta samling av konst från antik, medeltid och barock. Sixtinska kapellet är förstås mest känt – men rikedomen av konst är enorm, både i sin omfattning, kvalitet och konsthistoriska betydelse.

Det är förstås inget du är ensam om att ha insett: Vatikanmuseerna är med sina fem miljoner besökare per år ett av världens fyra–fem största museer. Populariteten betyder mycket folk och ofta långa köer. Så för att kunna uppleva denna skattkammare på ett optimalt sätt, gäller det att vara taktisk.

För det första är det lätt att ta sig hit – många bussar går till Piazza Risorgimento och därifrån är det bara några hundra meter att gå. Inled inte dagen med en långpromenad, det är ingen bra förberedelse!

Museerna öppnar klockan nio och för att komma långt fram i kön (som är utomhus, längs en trottoar) bör du vara på plats åtminstone en timme innan. Mitt förslag är att någon eller några i sällskapet håller plats i kön och att några andra ger sig in i kvarteren norr om Vatikanmuren för att hämta nybakta cornetti (croissanter) och cappuccini. Horderna av försäljare som jobbar mot själva kön kan du undvika. Biljetter och praktisk information finns på hemsidan.

Väl inne genom ytterdörren väntar ytterligare köer: du ska till exempel passera en metalldetektor och köpa biljett.

När du kommer in i själva museet gäller det att sätta full fart mot Sixtinska kapellet. Just det – stanna inte på vägen. Se Sixtinska först, i någorlunda avskildhet, frisk luft och i det tempo du själv önskar. Därefter kan du gå tillbaka och se resten.

Två halvdagar är bättre än en heldag här, om du har tid och möjlighet. Annars ska du se till att också beskåda Rafaels oerhört raffinerade freskserie, stanzerna (med mästerverket Skolan i Aten), Belvederetorson, Laokoongruppen och så kliva ut på den pampiga innergården. Glöm inte heller att hela målerisamlingen, pinakoteket, är i en helt annan byggnad.

Om kaffenöden sätter in finns det ett anständigt kafé inne på själva museet.

 

Vatikanmuseerna
Viale Vaticano
www.museivaticani.va

Världsberömda Fontana di Trevi

Filmaffischer och inspelningsbilder tillhör stapelvarorna i souvenirstånden runt om i Rom. Och få motiv tycks, så här drygt ett halvt sekel efter filmens premiär, vara så populärt bland turisterna som Anita Ekbergs fontänbad i Fontana di Trevi.

Varför? Visst var hon snygg, Anita Ekberg. Marcello Mastroianni också. Filmen i sig, tre timmar lång, gjorde skandalsuccé inte bara i Italien utan över hela världen. Fontänbadet tycks utgöra sinnebilden av en elegant och raffinerad tid, och har fått symbolisera en epok: Italiens ekonomiska boom och snabba modernisering åren runt 1960.

Det märkliga är att Federico Fellinis ambition med filmen La Dolce Vita närmast var den motsatta. Filmen skulle visa alienation, känslolöshet, rotlöshet. Det ”ljuva” livet, ironiskt menat.

Det finns mer att lära sig om scenen ifråga än vad man först anar. Badet i Fontana di Trevi var faktiskt inte Anita Ekbergs första. I september 1958, ett halvår innan inspelningen av La Dolce Vita påbörjades, hade den 26-åriga tidigare Fröken Sverige fotograferats i fontänen av kändisfotografen Pierluigi Praturlon. Bilderna av doppet fyllde kort därefter två uppslag i tidningen Tempo.

Och vad tror du – kysstes någonsin Sylvia och Marcello i fontänen? Säkert, skulle nog många svara. Det är väl en kärleksscen? Nej, det gjorde de inte. Fast i de försåtligt vinklade stillbilder från inspelningen som användes i marknadsföringen av filmen ser det faktiskt ut så!

Inspelningsscenen återskapas i Ettore Scolas Vi som älskade varandra så mycket (1975). I den medverkar såväl Federico Fellini som Marcello Mastroianni och Anita Ekberg i rollerna som sig själva.

 

Fontana di Trevi
Piazza Fontana di Trevi