Klassisk tjeckisk krogmiljö på Prague beer museum

Till skillnad från sin systerkrog i Gamla stan finns här personal som dels är kunnig, dels faktiskt verkar bry sig om sina gäster. Även om namnet låter oerhört turistanpassat finns här en underbar, klassisk tjeckisk krogmiljö med den skillnaden att man på en vanlig tjeckisk krog har maximalt 3–4 olika ölsorter medan ölmuseet har 36 fatöl att välja mellan. Man behöver definitivt inte oroa sig över att det kallas för museum: jag har aldrig förstått varför, med tanke på att det inte finns några utställningsföremål, montrar eller ens en museishop.

Prague beer museum
Americká 43
www.praguebeermuseum.cz

Rustika kaféet Pražírna

Det här fiket har blivit en favorit bland unga kaffedrickare i Prag. Anledningen till att de öppnade var att ägarna påstod att de saknade doften av färskrostat kaffe. Så man kallade helt enkelt stället för Rosteriet och idag rostar man kaffe från plantager runt om i hela världen direkt i kaféet. Sympatiskt är också att man förutom kaffet satsat på andra drycker från små lokala tillverkare, till exempel läsk från den tjeckiska firman Černá Hora och öl från det alldeles utmärkta bryggeriet Kout. Det finns tidningar och bekväma fåtöljer i det rustika kaféet med sina tegelväggar och trägolv.

Pražírna
Lublaňská 50
www.kavarnaprazirna.cz

Olšanský hřbitovy: Centraleuropas största begravningsplats

Det här är den största begravningsplatsen i Centraleuropa med över 100 000 gravar. Det låter möjligen märkligt att tillbringa sitt pragbesök på en begravningsplats, men det är en oerhört vacker och ödesmättad plats där mängder av landets mest berömda söner och döttrar ligger begravda. Dessutom ligger som sagt Carl Michael Bellmans son Carl här och om man frågar snällt på kontoret till vänster vid ingången får man en utskriven karta med en inritad väg till den grav man önskar. Det enda som krävs är att man känner till efternamnet.

Den mest gripande delen av begravningsplatsen är den judiska delen, där alltför många gravstenar bär de ödesmättade årtalen 1942–1945. Här är gravarna överväxta med murgröna och av de släktingar som skulle vattnat, vårdat och kanske en gång själva läggas i familjegravarna finns inga kvar efter nazisternas vedervärdiga brott. Det är en märkligt fridfull plats och enligt judisk tradition läggs här inga blommor på gravarna utan små stenar. Av alla de förklaringar jag fått till hur traditionen uppstod är det här den vackraste: För länge sedan använde fåraherdarna ett särskilt system för att hålla reda på antalet i sin flock. Över axeln bar de en liten väska som innehöll samma antal små stenar som de hade får i flocken. När vi nu lägger en sten på graven ber vi Gud att hålla reda på, minnas och vaka över de döda i sin flock.

Olšanský hřbitov
Vinohradská 153