Populära restaurangen SaSaZu

Det är märkligt att en av Prags populäraste klubbar och restauranger har hamnat mitt i den så kallade vietnamesmarknaden. SaSaZu är ett riktigt intressant projekt med en rejäl rockklubb som gästas av både inhemska och utländska stjärnor men som också har satsat på ett högklassigt kök som specialiserar sig på de sydostasiatiska köken, som kambodjanskt, vietnamesiskt och indonesiskt.

Chefskocken Shahaf Shabtay har inte bara skapat den bästa och mest intressanta asiatiska restaurangen i Prag, han erbjuder också matlagningskurser och utflykter till den gigantiska vietnamesmarknaden Sapa långt utanför Prags centrum. Att stället dessutom är en rockklubb stör absolut inte matupplevelsen i restaurangen, eftersom avdelningarna är ordentligt avskilda. Tvärtom blir stället därmed komplett för en helkväll i Prag. Man får räkna med att det här kostar mer än det normalt gör i Prag, men det är utan tvekan värt det.

SaSaZu
Bubenské Nábřeží 13
www.sasazu.com

 

Klassisk tjeckisk krogmiljö på Prague beer museum

Till skillnad från sin systerkrog i Gamla stan finns här personal som dels är kunnig, dels faktiskt verkar bry sig om sina gäster. Även om namnet låter oerhört turistanpassat finns här en underbar, klassisk tjeckisk krogmiljö med den skillnaden att man på en vanlig tjeckisk krog har maximalt 3–4 olika ölsorter medan ölmuseet har 36 fatöl att välja mellan. Man behöver definitivt inte oroa sig över att det kallas för museum: jag har aldrig förstått varför, med tanke på att det inte finns några utställningsföremål, montrar eller ens en museishop.

Prague beer museum
Americká 43
www.praguebeermuseum.cz

Rustika kaféet Pražírna

Det här fiket har blivit en favorit bland unga kaffedrickare i Prag. Anledningen till att de öppnade var att ägarna påstod att de saknade doften av färskrostat kaffe. Så man kallade helt enkelt stället för Rosteriet och idag rostar man kaffe från plantager runt om i hela världen direkt i kaféet. Sympatiskt är också att man förutom kaffet satsat på andra drycker från små lokala tillverkare, till exempel läsk från den tjeckiska firman Černá Hora och öl från det alldeles utmärkta bryggeriet Kout. Det finns tidningar och bekväma fåtöljer i det rustika kaféet med sina tegelväggar och trägolv.

Pražírna
Lublaňská 50
www.kavarnaprazirna.cz

Olšanský hřbitovy: Centraleuropas största begravningsplats

Det här är den största begravningsplatsen i Centraleuropa med över 100 000 gravar. Det låter möjligen märkligt att tillbringa sitt pragbesök på en begravningsplats, men det är en oerhört vacker och ödesmättad plats där mängder av landets mest berömda söner och döttrar ligger begravda. Dessutom ligger som sagt Carl Michael Bellmans son Carl här och om man frågar snällt på kontoret till vänster vid ingången får man en utskriven karta med en inritad väg till den grav man önskar. Det enda som krävs är att man känner till efternamnet.

Den mest gripande delen av begravningsplatsen är den judiska delen, där alltför många gravstenar bär de ödesmättade årtalen 1942–1945. Här är gravarna överväxta med murgröna och av de släktingar som skulle vattnat, vårdat och kanske en gång själva läggas i familjegravarna finns inga kvar efter nazisternas vedervärdiga brott. Det är en märkligt fridfull plats och enligt judisk tradition läggs här inga blommor på gravarna utan små stenar. Av alla de förklaringar jag fått till hur traditionen uppstod är det här den vackraste: För länge sedan använde fåraherdarna ett särskilt system för att hålla reda på antalet i sin flock. Över axeln bar de en liten väska som innehöll samma antal små stenar som de hade får i flocken. När vi nu lägger en sten på graven ber vi Gud att hålla reda på, minnas och vaka över de döda i sin flock.

Olšanský hřbitov
Vinohradská 153

Fantastisk mat på Café Imperial

Egentligen inte ett café, men visst går det att fika här. Den tjeckiska tv-kocken Zdeněk Polreich har gjort om det här gamla fiket till en fantastisk restaurang. Inredningen går i otroligt vacker jugendkakel från 1914. Här är det läge att beställa i förväg. Restaurangen är också en i raden av dem som förnyar det tjeckiska köket, men visst kan man äta internationellt här också.

Café Imperial
Na pořičí 15
www.cafeimperial.cz

Svensk historia på Karlsbron

Självklart ska man som pragbesökare åtminstone en gång ta sig över Karlsbron. Den här gamla skönheten var ända fram till mitten av 1800-talet den enda bron som förband Prags två delar. Det var den store kung Karl IV som lade grundstenen och det gjorde han vid den magiska tidspunkten år 1357 den 9 juli klockan 5.31 på morgonen, vilket ger den magiska sifferserien 1-3-5-7-9-7-5-3-1.

Det var också här som den svenska armén i nästan tre månader försökte tränga igenom pragbornas desperata försvar. Mycket tack vare den gigantiske jesuitprästen Plachy lyckades svenskarna aldrig, och när budet om den Westfaliska freden kom förbrödrades svenskar och tjecker på krogar och värdshus. Enligt ögonvitten drack då Plachy svenskarna ”till en stilla medvetslöshet”.

Även om svenskar har ett nästan obegripligt gott rykte bland tjecker så lever från den här tiden ett talesätt kvar i språket. När någon beter sig illa, till exempel fotbollshuliganer eller fulla turister som sitter och skränar på någon krog, skakar tjecken på huvudet, suckar och säger: ”Jako švédové na Karlovým mostě” (Som svenskar på Karlsbron).

Utforska Gamla stan

Gamla stan är utan tvekan Prags hjärta. Det var här, kring den enorma marknadsplatsen, som Prag växte fram som en betydande handelsstad redan på 900­talet. Även om landet alltid styrts från andra sidan Moldau där kungar, kejsare, presidenter och parlament har huserat är det i Gamla stan som man hittar den sanna Pragkänslan.

De andra historiska delarna av staden besöker man, men det är i Gamla stan man uppehåller sig, i alla fall tills man har betat av det historiska Prag och är redo att bege sig ut och upptäcka resten. Som en utmärkt kontrast till Pragborgens högtidlighet ligger Gamla stan på Moldaus östra flodbank med vindlande gränder och små rökiga ölstugor.

När folk frågar vad man inte ska gå miste om vid sitt Prag­ besök brukar jag svara: ”Att gå vilse i Gamla stan.” I de små gränderna och passagerna finns det alltid något nytt att upp­ täcka och eftersom Prag är en så fredlig storstad är det inte farligt att ge sig in i ens den lortigaste och mörkaste gränden. Stadsdelen är också tillräckligt stor för att både rymma turisthorder som fascinerat väntar på att det astronomiska uret ska slå hel timme och Pragbor som promenerar med sina barn och åker skridskor nere vid sjukhuset Na Františku.

I Gamla stan finns butiker för både mode och industridesign och framför allt är det här, och på Lillsidan, som de flesta av Prags klassiska gamla ölsjapp fortfarande ligger.

Gamla stan tillhör förstås de ursprungliga städerna, fick sina stadsprivilegier 1172 och har alltid varit köpmannacentrum. De vindlande gränderna mellan de gamla byggnaderna gör att det fortfarande är möjligt att strosa omkring ganska ostört, trots turistmängderna.

Praktfull barock i Wallensteinträdgården

Albrecht von Wallenstein var härförare över sin egen armé och slogs på kejsarens sida mot Gustav II Adolf under trettioåriga kriget. Dessutom räknades han som en av Europas mest förmögna män under det tidiga 1600-talet. Plötsligt fick han för sig att det var just här på Prags Lillsida som han skulle bygga sitt palats. Han lät riva ett palats, tre trädgårdar, tjugotre hus och ett tegelbruk för att uppföra sitt vansinnesprojekt.

Det sägs att Wallensteins palats och trädgård är som den gamle krigsherren själv – stolt, prålig och världsfrånvänd – och det är lätt att hålla med. Trots att det är den största trädgården i centrala Prag är den knappt skönjbar utifrån. Det enda som skvallrar om att det finns något här är en långsträckt grå mur med en liten träport i.
När man väl kommer in utbreder sig en gigantisk barockträdgård med en konstgjord droppstensvägg, en utomhusscen, en fiskdamm och mängder av statyer. Tittar man riktigt noga på statyernas socklar står det på renaste svenska ”Kopia, Original Drottningholms slott”, eftersom det faktiskt är svenska kopior som tillverkats efter originalen som den svenska armén stal under trettioåriga kriget. Märkligt i sammanhanget är att konstgjutaren var Herman Bergman – Astrid Taubes pappa.

Detta jättepalats med trädgård stod klart 1630, men eftersom Wallenstein själv var ute och krigade och dog redan 1634 var det inte många gånger han kunde strosa omkring i sin jätteträdgård.

Valdštejnská zahrada
Letenská 110 00

Unika St. Vituskatedralen

Landets största kyrka tog nästan 600 år att färdigställa. På platsen har det stått kyrkor och hednatempel tidigare, men den nuvarande katedralen började byggas i mitten på 1300-talet och blev inte klar förrän 1929. Det är inte på grund av att tjeckerna skulle vara lata eller ointresserade av att bygga kyrkor utan för att landet utsattes för krig och annat elände som satte käppar i hjulen.

Just för att katedralen byggdes under så oerhört lång tid har den fått ett mycket unikt utseende. I princip hela kyrkan är i gotisk eller nygotisk stil, men så plötsligt sticker det högsta tornet upp med sina barockt svällande lökkupoler.

Inuti kyrkan finns sagolika glasfönster skapade under tidigt 1900-tal av dåtidens största tjeckiska konstnärer. Det mest kända är det tredje till vänster från åskådaren sett som gjordes av den store Alfons Mucha. Om man tittar längst ned på fönstren ser man att hela härligheten är sponsrad av Banka Slavia, som helt fräckt köpt lite reklamplats mitt inne i kyrkan.

På kyrkans högra sida från ingången sett ligger Václavkapellet, den äldsta delen av kyrkan och det är också här man förvarar relikerna efter den helige Václav, landets skyddshelgon.

Tittar man in i kapellet finns det längst bort i hörnet en liten dörr. Bakom den finns de tjeckiska kronjuvelerna med bland annat den ovärderliga Václavkronan. Den senaste historien som rör kronjuvelerna är faktiskt från 2013, då den nyvalde presidenten Miloš Zeman tillsammans med ärkebiskopen, statministern och andra högdjur skulle inviga den allmänna visningen av kronjuvelerna. Det visade sig att herr president Zeman var stupfull och självklart kablades det ut till alla tjeckiska hushåll i direktsändning. Presidentkansliet dementerade  alkoholryktena dagen efter och hävdade att presidenten dragit på sig en influensa. Efter det har ordet presidentinfluensa fått en gjuten plats i det tjeckiska språket. Se gärna den dråpliga händelsen på www.youtube.com/watch?v=UEHkoHZg50M.

Katedrála svatého Víta
III. nádvoří 48/2
www.katedralasvatehovita.cz

Tusen år av arkitektur i Pragborgen

Ingen annanstans i världen är de senaste 1 000 årens arkitektur så samlad som uppe vid Pragborgen, Hradčany. Alla Europas ”ismer” är representerade innanför borgmurarna och de syns både i kyrkoruinerna från 800­-talet och i 1900­-talets visionära ombyggnad av slottskomplexet.

Detta är en fascinerande del av Prag med sina adelspalats, kloster, kyrkor och slott, men samtidigt är det en fullständigt död stadsdel efter klockan fem på eftermiddagen. När alla enastående kulturminnesmärken slår igen sina portar sänker sig en stilla tristess över hela borgområdet. Det är tomt och tyst förutom nå­gon enstaka farbror som sakta kommer vinglande ut från krogen Hos den svarta oxen eller U zavěšenýho kafe.

Det är givetvis en skandal att ett så vackert och vidsträckt område inte utnyttjas mer. Det var här som de första tjeckiska regenterna under medeltiden skapade den första tjeckiska staten, som det trettioåriga kriget startade, där den förste tjeckoslo­vakiske presidenten regerade. Här lät sig Hitler fotograferas vid nazistockupationen och här tog Václav Havel över makten efter mer än fyrtio år av kommunistiskt styre.

Av strategiska skäl ligger borgar alltsomoftast uppe på höjder, så det är en vacker men förhållandevis ansträngande promenad upp till Pragborgen. Det enda allmänna transportmedel som kör hit är spårvagn 22 som klättrar upp till borgområdet från Lillsidan.

Vad gäller krogar på borgområdet finns det ett par att rekommendera. De flesta är betydligt dyrare än genomsnittet i staden, men det finns undantag och de kan dessutom vara värda ett besök eftersom flera av dem bjuder på en hänförande utsikt.
 Vill man shoppa är man i princip hänvisad till de olika museishopparna och det behöver inte vara dåligt – många av dem har faktiskt ett riktigt bra utbud. Annars är den enda shoppinggatan på borgområdet den lilla Zlatá Ulička där man kan hitta hantverk, böcker, tvålar, krämer och en massa annat. Nattlivet uppe på borgområdet är lika med noll, om inte svenska ambassaden bjuder på något röjarparty förstås.