Kinesiskt te på Wuyutai

I Kina finns fler sorters te än de flesta svenskar kan föreställa sig, för att inte tala om skillnader i kvalitet och prisklasser. Därför drabbas amatören ibland av en påtaglig – och ofta befogad – rädsla för att bli lurad. Som okunnig västerlänning är man ett lätt offer för turiststråkens privata teförsäljare. Ett säkrare kort är i så fall att ta sig till någon av Wuyutais drygt 150 butiker runtom i Peking.

Kedjan grundades under Qingdynastin 1887 och förstatligades på sin hundraårsdag 1997. Efter det fick stora investeringar Wuyutai att växa i rekordfart, och teskolor öppnades för framtida anställda. Kinas handelsministerium har utsett kedjan till ett av landets ”time honored brands”, och de statligt anställda som jobbar här har inget att vinna på att ta överpriser från turister. Med tydliga priser och utan möjlighet att pruta vet du helt enkelt att du får vad du betalar för.

Wuyutai är mest känt för sitt jasminte (茉莉花茶), som fortfarande fraktas till Peking från provinserna Anhui och Zhejiang. Här finns även ett bra urval av grönt te (绿茶), samt flera andra tesorter som oolong och pu’er. Wuyutai är perfekt om du vill köpa presenter, eftersom stor omsorg läggs på fina burkar och förpackningar. Vill du köpa större mängder te för eget bruk är en bra idé att söka upp teavdelningen i någon större livsmedelsbutik där du också kan handla utan att bli lurad.

Wuyutai (吴裕泰)
www.wuyutai.com

Avskalat och inspirerande: Soloist Coffee Co.

Den årligen återkommande Beijing Design Week fungerar som en av Kinas främsta plattformar för design och arkitektur. För ett par år sedan tog sig en grupp designers och arkitekter under denna vecka an att arbeta med en rad intressanta projekt i det historiska köpmannadistriktet Dazhalan. Efter att designveckan nått sitt slut bestämdes att fem av dessa projekt skulle fortsätta hålla öppet.

Ett av dem är Soloist, ett hippt kafé från konstdistriktet 798 som i september 2013 flyttade hit. Beijing Design Week hade för avsikt att bevara Dazhalans historiska kännetecken, snarare än att förvandla gatorna till turistfällor likt Qianmen dajie. Lokalen där Soloist håller till har tidigare bland annat varit allmänt badhus och statligt tryckeri. Man har nu behållit själva strukturen och samtidigt satsat på en inspirerande inredning. Bottenvåningen utmärks av nakna tegelväggar med bardiskar och kaffemaskiner, av vilka flera är till salu. På övervåningen trängs jordglobar med reklamskyltar i vintagestil och kartor över det gamla Peking. Den avskalade terrassen erbjuder en pittoresk utsikt över en av Pekings äldsta gator.

Med bönor från såväl Afrika som Sydamerika rostar Soloist sitt eget generöst starka kaffe, som också går att köpa med sig hem. Vidare finns ett stort urval av kakor och bakverk, inklusive hemmagjord cheesecake. Soloist gör till och med sitt eget pale ale, som finns på både flaska och kran.

Soloist Coffee Co.
Yangmeizhu xiejie 39 (杨梅竹斜街39号)

Antikviteter från Tang Guan Nei

De mest spännande butikerna hittar du ofta genom att knalla runt på måfå i Dazhalans urgamla hutonger. Ett exempel är Tang Guan Nei, där det främst säljs gamla kinesiska second hand-böcker som fyller väggarna från golv till tak. Men i den pyttelilla och mysigt trånga affären finns även gamla affischer och annat kitsch från Mao-tiden. Det handlar då inte om massproducerade turistsouvenirer, utan om gulnade posters som tryckts under 70- och 80-talet. Deras budskap är moral, utbildning eller nödvändigheten av att följa kommunistpartiets uppmaningar. Här finns också gott om pins som användes under Kulturrevolutionens dagar, liksom gamla klockor och kulramar. Ägarinnan är från Peking och öppnade butiken när hon gick i pension 2011. Antikviteterna har hon samlat på sig som hobby. Butiken är inkvarterad i en del av ägarinnans bostad, vilket borgar för låg hyra och relativt låga priser jämfört med andra liknande butiker.

Tang Guan Nei (堂观内)
Tieshu xiejie 44 (铁树斜街44号)

Unik utsikt i Jingshan-parken

Denna park har funnits i nästan 1 000 år och är belägen precis norr om Förbjudna staden. Men det var först i början av 1400-talet som kejsaren Yongle byggde den 45 meter höga kulle i parkens mitt som i dag är Jingshans stora behållning. Kullen erbjuder Pekings kanske bästa utsikt över Förbjudna stadens mäktigt böljande gula tak. Kullen i sig byggdes av den jord som blev över då vallgravar drogs runt Förbjudna staden, och var tänkt att skydda palatset från den ”negativa energi” som enligt feng shui kommer från norr. Som ett bevis på den nyetablerade Mingdynastins makt, begravdes samtidigt Kublai Khans gamla tron under Jingshans väldiga kullar. Detta till trots tvingades den sista Mingkejsaren att hänga sig här i parkens trädgårdar 1644, då två invasionsstyrkor närmade sig huvudstaden från olika håll.

1928 öppnades Jingshan för första gången – tillsammans med Förbjudna staden – för allmänheten. Under Kulturrevolutionen stängdes den dock för att användas som privat ridmark för Mao Zedongs giriga hustru Jiang Qing. I dag välkomnar Jingshan återigen allmänheten och Yongles höga kulle är ett måste under klara dagar, då man härifrån kan se långt åt alla väderstreck. Liksom vid Pekings museum är inträdet till stadens parker i regel subventionerat. Det kostar motsvarande två kronor att besöka Jingshan.

Jingshan-parken (景山公园)
Norr om Förbjudna staden (故宫北边)

Pekings stadsplaneringsmuseum – ett av stans bästa

Ett av Pekings absolut bästa museer. Till skillnad från nationalmuseet är innehållet inte främst propaganda. På fyra våningar berättas istället om hur Peking som stad planerats och växt fram, med fokus på både dåtid, samtid och framtid. Det finns gott om skisser och modeller över kejsarkina, samt en filmvisning som förklarar varför Kublai Khan i början av 1200-talet valde Peking till huvudstad och hur staden utvecklades under dynastierna Yuan, Ming och Qing. I en ännu större biosalong visas hur Peking utformats i modern tid. Men museets riktiga höjdpunkt finns på tredje våningen i form av en skalenlig jättemodell som avbildar Peking i skala 1:750. Innerstaden har byggts upp av klossar och kompletteras med tusentals satellitfoton under ett genomskinligt glasgolv som man kan gå på. Det är först här man förstår hur enormt stor staden egentligen är. Dess infrastruktur beskrivs också i detalj, liksom utmaningar som sophantering och vattenförsörjning. Man får även en inblick i de framtida planerna för Peking, som trots sin storlek är tänkt att växa ytterligare de kommande åren.

Ett måste för den som är intresserad av arkitektur och historia eller fascinerad av stora städer. Detta är utan tvekan mitt personliga favoritmuseum, en smula undangömt i en svart byggnad på andra sidan gatan vid sydöstra hörnet av Himmelska fridens torg. Liksom de flesta andra statliga museum håller man stängt på måndagar.

Pekings stadsplaneringsmuseum (北京市计划展览馆)
Qianmen dongdajie 20 (前门东大街20号)
Tunnelbana: Qianmen (linje 2)