Grand Café de la Poste

Här kan man skölja ner ostron från Oualidia med ett glas champagne i elegant art déco-miljö som för tankarna till franska Indokina på 30-talet. Grand Café de la Poste är en populär samlingsplats både för lunch, middag eller bara en drink.

Det här stället öppnade på 20-talet, gjordes om till hotell av Marrakechs sista pascha och blev sedan brasserie igen, innan det stängde i början av 90-talet. Tolv år senare väcktes Grand Café de la Poste till liv igen då arkitekterna Olivier Marty och Karl Fournier från Studio KO i Paris skapade restaurangens retromiljö.

Den franska maten är god men relativt dyr, huvudrätter ligger runt 150–200 dirham.

På söndagskvällar, klockan 20.00, ges jazzkonserter. Dessutom arrangerar Grand Café de la Poste då och då litterär salong med marockanska och franska författare. Information om kommande evenemang finns på restaurangens Facebooksida.

 

Grand Café de la Poste
38 Boulevard Mohammed Eddahbi, hörnet Rue Imam Malik, Guéliz
+212 524 43 30 38
www.grandcafedelaposte.restaurant
facebook.com/legrandcafedelaposte

Chilla i Essaouira

Det händer ofta att vänner på väg till Marrakech säger ”men så vill man ju till havet också, vart ska man ta vägen?” Jag svarar alltid Essaouira.

Jag älskar den här lilla vackra vita och väldigt romantiska sjörövarstaden vid Atlantkusten.

Här kan man glömma det där med aktiviteter och sightseeingmåsten, det är staden i sig som är en sevärdhet. Men den egentliga poängen med att resa hit är den sköna stämningen. Efter några hektiska storstadsdagarsmyller blir Essaouiras lugna atmosfär en bra kontrast.

Kommer man direkt från Marrakech känns staden väldigt ljus och luftig. Sätt dig på ett kafé vid stora torget Place Moulay Hassan nästan ända nere vid fiskehamnen, stanna där länge och betrakta folklivet, och du kommer att förstå vad jag menar.

Sedan föreslår jag att du går ner till hamnen där det finns massor av små enkla restauranger som serverar fisk och skaldjur, allt upplockat ur havet alldeles nyss. Att festa på hummer, räkor och sjöborre här är en obligatorisk Essaouira-upplevelse. Stanna ett slag uppe på piren, Skala, efteråt. Därifrån har du Essaouiras bästa fotoutsikt mot stadsmuren som löper alldeles intill havet.

Sedan klättrar du upp på själva muren för en promenad där du kommer att ha sällskap av marockanska smekmånadspar. På din ena sida har du Atlantens vilda vågor, på den andra stadens lilla vita medina och ovanför dig en armé av skrikande måsar. Vänder du blicken ut mot havet ser du den mystiska ön Mogador.

När du sedan ger dig in i medinan blir kontrasten till Marrakech ännu tydligare, det är så lugnt och så tyst. Istället för att försöka locka in dig i butiken kan handlaren sitta och sova i en bekväm stol. Det har faktiskt hänt att jag fått väcka köpmän mitt under deras siesta, för att få titta på den där läckra väskan som hänger där.

När vi ändå är inne på shopping, om du vill köpa något i Essaouira är det bra att veta att det inte prutas på samma sätt som i Marrakech, det första priset du får ligger ofta bara 10–20 procent över var varan egentligen ska kosta.

Essaouira har en lång, bred sandstrand. När du passerar den med buss på väg in till medinan kommer du att undra varför inte fler badar där. Gå tillbaka och doppa tån i vattnet, och du förstår genast varför. Under den största delen av året är det isande kallt och kustvinden, som kallas alizee blåser på ett sätt som bara gör vindsurfare glada.

Många filmmakare har fallit för stadens skönhet. I Orson Welles Othello panoreras mot försvarsmuren i öppningsscenen, och det var också till Essaouira som Bille August begav sig för att filma Jerusalem efter Selma Lagerlöfs roman.

Från film till musik. Du kommer inte att undgå att höra historier om Jimi Hendrix i Essaouria och de flesta av dem har förbättrats avsevärt under årens lopp. Men det är sant att han tillbringade tid här – elva semesterdagar 1969. Han hade ingen gitarr med sig och komponerade naturligtvis inte Castles Made of Sand här, eftersom låten släpptes två år tidigare. Det är inte ens säkert att han bodde Riad al Madina, som gör så stort väsen av denna del av sin historia. Andra källor gör gällande att Hendrix bodde på betydligt flådigare Hôtel des Iles strax utanför stadsmuren.

Då är det intressantare med nutida musik i Essaouira. Varje år hålls en stor gnawa– och världsmusikfestival här som lockar upp emot en halv miljon besökare. Många kända musiker, inte bara från Nord- och Västafrika utan även från västvärlden, har under årens lopp gästat festivalen. Den hölls tidigare den tredje helgen i juni, men flyttade 2015 till maj. Planerar du att besöka Essaouira under festivalen måste du boka boende långt i förväg.

Det går många dagsutflykter till Essaouira från Marrakech, men jag tycker du ska besöka staden på egen hand, det är lätt att ta buss eller långfärdstaxi hit. Jag tycker också du ska unna dig en övernattning och se till att bo i medinan. Essaouiras popularitet som semestermål bland marockaner ökar snabbt och det har byggts massor av nya hotell och andelslägenheter i stadens utkant. De ligger för långt bort, så där vill du inte bo.

Missa inte en middag på min favoritrestaurang, pyttelilla och enkla Les Alizés, som i stort sett bara serverar tagine. Här kan du också få ett glas vin till maten. Taros, med utsikt mot hamnen, är ett trevligt ställe för en drink.

 

Läs mer om festivalen här: www.festival-gnaoua.net

www.taroscafe.com

Djemaa el-Fna – Det mytomspunna torget i Marrakech

När det ska väljas ut en enda bild som illustrerar Marocko brukar det antingen bli det mytomspunna Marrakechtorget Djemaa el-Fna, eller soukens färgstarka myller.

Om du bara hinner utforska ett enda område i Marrakech hamnar du med all sannolikhet här, och du kommer att konstatera att Djemaa el-Fna är enormt, mycket större än det ser ut att vara på bild. Det samma gäller souken, bazarområdet som börjar norr om torget. Räkna inte med att rusa igenom det på en futtig timme, där finns mycket att upptäcka även om du inte har för avsikt att shoppa.

På Djemaa el-Fna lär du hamna åtskilliga gånger eftersom torget är Marrakechs hjärta. Runt torget ligger massor av kaféer. De gånger du inte är ute efter vackra vyer att fotografera, tycker jag du ska sätta dig på uteserveringarnas markplan. Där betraktar du inte aktiviteten från ovan, utan blir en del av den.

Ge dig sedan ut i vimlet på torget. När det börjar bli kväll har du Marrakechs bästa underhållning här. Titta på akrobaterna, lyssna på musikerna och sagoberättarna. Något liknande finner du ingen annanstans i världen.

Ett par geografiska riktlinjer kan vara bra som orientering: Till väster om torget ligger Marrakechs största landmärke Koutoubia-moskén. Utanför den går stadens största gata Avenue Mohammed V som förbinder medinan med den franska stadsdelen Gueliz.

Supergod fika på Kasbah Café

På Kasbah Café har jag ätit den godaste frukt-pastillan någonsin, med färska jordgubbar och grädde smaksatt med apelsinblomsvatten mellan de frasiga deglagren. De marockanska småkakorna är minst lika goda, man kan få ett urval av dem på ”prova på-tallrikar”. Till det en kopp espresso eller ett glas myntate, och så utsikt från terrassen mot Kasbahs moské medan jag vilade fötterna efter att ha traskat runt kring de Saadiska gravarna.

Nöjer man sig inte med supergod fika kan man äta matiga mackor, sallader, pizza, couscous och tagine. Det finns alltid minst ett varmrättsalternativ för vegetarianer. Ingen alkohol serveras, men däremot god milkshake.

 

Kasbah Café
Rue de la Kasbah, Moulay el Jazid-torget
+212 524 38 26 25
www.kasbahcafemarrakech.com

Rofylld stämning på Le Jardin

När man plötsligt behöver en lugn oas i medinan är Le Jardin ett perfekt ställe. Det här är en lite finare restaurang där allt är väldigt grönt; bananträd skuggar den lummiga innergården som är dekorerad med gröna kakelplattor, man sitter vid gröna mosaikbord och dricker ur gröna glas. För att inte störa det estetiska intrycket känner man sig nästan manad att beställa något som matchar de gröna tonerna.

Menyn är i huvudsak fransk med rätter som getostpaj, anka med karameliserade fikon, eller hamburgare om man är sugen på det. Det finns även en del marockanska alternativ. Priserna ligger på cirka 80 dirham för en förrätt och 100 och uppåt för en varmrätt. Maten är god men inte fantastisk, hit går man snarare för den rofyllda stämningens skull, för att man kan få ett glas vin till maten och för att 1600-talsbyggnaden som Le Jardin huserar i är en vacker liten pärla.

 

Le Jardin
32 Souk el Jeld, Sidi Abdelaziz
+212 524 37 82 95
lejardinmarrakech.com

Vackra Jardin Majorelle

Det första man ser är art déco-villan i lysande koboltblått, en nyans som i Marrakech kommit att kallas Majorelleblått. Här bodde modeskaparen Yves Saint Laurent och hans partner Pierre Bergé under stora delar av året. I slutet av sin karriär masade sig Yves Saint Laurent bara iväg till Paris när det var absolut nödvändigt.

Huset byggdes på 20-talet av den franska konstnären Jacques Majorelle. Efter hans död 1962 förföll trädgården, och det var meningen att den skulle jämnas med marken för att ge plats åt en bank när Yves Saint Laurent köpte den i slutet av 70-talet. Efter att trädgården återställts så som den var på Jacques Majorelles tid öppnades den åter för allmänheten.

Marockos kultur fick stor påverkan på Yves Saint Laurent och de kläder han skapade. Det svarta och strama, som var hans signatur i början av karriären, fick allt oftare sällskap av kläder med orientaliska influenser. Efter modeskaparens död 2008 spreds hans aska i Jardin Majorelle.

Trädgården är ganska liten och kompakt. Man vandrar på smala skuggiga gångar i skirt grönt ljus, bland palmer, bambu och sällsynta kaktusarter, allt arrangerat så att det är en fröjd för ögat. Lotus och vattenliljor guppar i små dammar, det doftar jasmin och fåglarna sjunger. Det är magiskt – men inte alltid. Jardin Majorelle är en av Marockos mest besökta sevärdheter, när många stora grupper är här samtidigt blir det väldigt trångt. Kom tidigt, trädgården öppnar redan åtta på morgonen.

 

Jardin Majorelle
Hörnet Avenue Yacoub el Mansour/Avenue Moulay Abdullah, Guéliz
www.jardinmajorelle.com

Läcker mat och miljö på Le Foundouk

Le Foundouk är ett ställe för en lite finare middag, och som man kan gissa av namnet ligger restaurangen i en gammal funduk. Miljön är läcker: moderna möbler, västafrikanska skulpturer, art déco-inspirerade möbler och över alltihop glittrar vackra marockanska lampor, en del traditionella och en del i mer oväntad design.

Man kan titta in här vid lunchtid och äta franska smårätter som croque monsieur eller quiche med sallad för 65 dirham. Middagen är en mycket tjusigare historia med både franska och marockanska rätter. Det här är en av ganska få restauranger som serverar festrätten pastilla på traditionellt sätt, fylld med duva. En trerätters middag med vin kostar strax under 500 dirham.

Är du mer törstig än hungrig så besök baren för en god drink.

 

Le Foundouk
55 Souk Hal Fassi, Kaât Bennahïd
+212 524 37 81 90
www.foundouk.com

De magiska butikerna

Förr lockade Rahba Kedima även folk som behövde ta hjälp av magi. I Tanger mötte jag en gång Mohammed som var djupt bekymrad eftersom en bekant till honom rest till Marrakech för att handla på detta torg. Mohammed befarade att det som köptes där skulle användas för att kasta en förbannelse över hans syster.

De flesta av magibutikerna är borta nu. Men till vänster om restaurang Nomad, på torgets södra sida finns Marrakechs motsvarighet till Harry Potters Diagongränd. Här skyltas det med skinn från ormar och leoparder, uppstoppade fåglar, märkliga stenar, torkade ödlor och skorpioner.

– De kan användas i skyddsamuletter. Men vi sysslar bara med vit magi, försäkrar en av handlarna.

– Men om du säljer skydd mot ondska, måste väl någon ägna sig åt svart magi, invänder jag.

– Inte här längre. Men borta i Mellah bor en ökänd gubbe som är bra på förbannelser. Jag lämnar inte ut hans adress men du kanske vill ha lite örtmedicin mot förkylning istället?

De saadiska gravarna: Populärt och välbesökt

I över tvåhundra år låg dessa kungliga gravar gömda och glömda för alla utom Kasbahs vildkatter och storkar. 1917 upptäcktes de av en slump då en fransk pilot flög över området. Än idag kan det vara svårt att lägga märke till den smala och lite mystiska passagen bakom Kasbahs moské, som leder fram till monumentet.

De tre gravkammarna av italiensk Carrara-marmor är rikt dekorerade med stuckatur och kakelplattor och uppfördes av sultanen Ahmad al Mansour som härskade i slutet av 1500-talet då Marrakech blomstrade. Han var den sjätte och mest kända av Saadi-dynastins sultaner, och fick internationellt inflytande bland annat genom att alliera sig med drottning Elizabeth I av England för att stoppa spanjorernas framfart.

Det centrala mausoleet kallas de tolv pelarnas hall och i mitten ligger sultanens egen grav.

Ahmad al Mansour dog av pesten år 1603 och några årtionden senare förseglades ingången till gravmonumentet av sultanen Moulay Ismail från den nya härskardynastin Alaouiterna.

Han sopade nitiskt undan spåren av sina företrädare, bland annat förstörde han Ahmad al Mansours El Badii-palats. Att han inte gav sig på de saadiska gravarna berodde kanske bara på att han var rädd för de dödas hämnd. I franske 1700-talsförfattaren Voltaires Candide finns en beskrivning av Moulay Ismail, också kallad den blodtörstige, i det elfte kapitlet.

De saadiska gravarna är en av Marrakechs mest besökta sevärdheter, så kom hit tidigt på dagen för att undvika trängsel. Att anlita en guide är också en god idé.

 

Les Tombeaux Saadiens
Rue de la Kasbah
+212 627 28 67 42

Ouarzazate – in i filmens värld

Söder om Atlasbergen, där landskapet börjar övergå i öken, ligger Marockos Hollywood: Ouarzazate. Du har garanterat sett den här platsen på film, där den föreställt bland annat Tibet, Afghanistan och Israel. Är du filmintresserad är det värt att göra ett besök här.

Bland de storfilmer som spelats in i Ouarzazate kan nämnas Ridleys Scotts Kingdom of Heaven och Gladiator, James Bondfilmen The Living Daylight och den svenska filmen om vikingen Arn.

De största och mest intressanta filmstudiorna är Atlas och CLA, som är öppna för besökare med många guidade turer. Här ser man bland annat den enorma kuliss som föreställt Jerusalem i åtskilliga filmer, egyptiska tempel från Asterix och Obelix och slavmarknaden från Gladiator. Många miljöer återanvänds efter mindre ombyggnader, exempelvis ”ärvde” filmteamet som gjorde Arn det tibetanska tempel som byggdes upp för Martin Scorseses Kundun.

Efter ett besök här kan man inte låta bli att se om en del av de gamla filmerna för att betrakta miljöerna på nytt sätt.

Man kan bo inne i studioområdet på Hotel Oscar, där vissa filmteams medarbetare också brukar bo, dock inte de stora stjärnorna för det är ett ganska enkelt hotell.

Studioområdet är beläget en halvmil utanför Ouarzazate. Närmare stadens centrum ligger Taouirt Kasbah, en av Glaoui-ättens fästningar, med miljöer som använts i filmer som Den skyddande himlen, Prinsen av Persien och Gladiator.

 

www.studiosatlas.com

www.cla-studios.com

 

www.hotel-oscar.ouarzazate.com