Fotbollstokiga Lissabon

Lissabon är en fotbollstokig stad, fler än 350 000 Lissabonbor är medlemmar i någon av stadens två stora stoltheter: Benfica och Sporting Clube de Portugal. När det är match mellan giganterna, derbyt kallas derby eterno, färgas staden röd respektive grön och man förstår ganska snart efter matchen hur den slutade. Det är alltid lika kul att fråga taxichauffören vilket lag som är favoriten, svaret är övertygande och ofta initierat, man har ofta koll på vilka svenska spelare som representerat klubbarna och en massa annat.

Klubbarna är tätt sammanflätade i stadens historia, faktiskt är de sprungna ur samma klubb 1904 och det första derbyt spelades tre år senare. Deras rivalitet har pågått i mer än ett sekel således och ingenting tyder på att kampen mellan de båda giganterna ska avta, snarare tvärtom. Det är också fascinerande att klubbarnas arenor ligger så nära varandra, bara några få kilometer skiljer mellan Benficas Estadio dá Luz och Sportings Estádio José Alvalade en bit norr om Estrela. Idag har Benfica ett övertag i antalet vunna ligatitlar, 32 mot Sportings 18, man har också vunnit två Europacuptitlar mot Sportings enda.

Öl och Lissabon

Ett land så förknippat med alla upptänkliga former av vin, självklart skulle det ta lång tid för ölrevolutionen att nå hit!

Min vän Bruno Aquino är en av stadens främsta ölkännare. Han blogger om öl, skriver om öl, provar öl, reser till Europas storstäder för öl. Han älskar öl. Bruno är förstås i himmelriket nu. I resten av Europa har ölrevolutionen pågått i flera år, men i ett land med så stark vinkultur och med två så starka varumärken som saluför ljus industrilager är det inte enkelt för små hantverksbryggerier att etablera sig. Men nu händer något med ölkulturen i Portugal, och det händer inte minst i Lissabon. Vi sitter på ölbaren Cerveteca Lisboa och provar nya hantverksöl, några från staden, andra från byarna i närheten, alla en kort biltur härifrån. Vi matchar ölen från bryggerierna Mean Sardine (bara namnet!) Dois Corvos, 8a Colina och Letra med olika sardiner och nybakat bröd och pratar om revolutionen. Nu öppnar bryggpubar, ölbarer och bryggerier i en strid ström, fortsätter Bruno mellan tuggorna.

 

Mina fem favoritöl från Portugal (just nu):

Mean Sardine Voragem, Black IPA

Oitava Colina Zé Arnaldo, Porter

Mean Sardine Amura, American Pale Ale

Dois Corvos Finisterra, Imperial Porter

Cerveja Letra/Bayura Baylet, Imperial IPA

Traditionell musik: Fado

Det finns ingen musikstil som är så förknippad med Lissabon som Fadon. Musikstil förresten, fadon är mer än så. En kulturyttring som är djupt förbunden med Lissabon och människorna som kommer härifrån. Den bitterljuva musikstilen Fado föddes i Alfamas vindlande gränder, den togs hit under 1700-talet av nyanlända som kom från landets kolonier och slog sig ner här. Några av fadons centralgestalter som Maria Severa och Amália Rodrigues, växte upp i Alfama.

Ordet fado kommer från latinets ord för öde och fadon brukar också förknippas med ett annat centralt ord, saudade. Saudade kan fritt översättas med ’längtan’ eller ’hemlängtan’ – en nostalgisk känsla som blandas med smärta, sorgsenhet, lycka och kärlek. Fadosången framförs traditionellt lika ofta av en man som av en kvinna, en fadista, och ackompanjeras av en gitarr och en karakteristisk dubbelsträngad portugisisk gitarr.

På många platser i stan finns fadorestauranger, bland annat i stadsdelarna Mouraria, Bairro Alto och Madragoa. Men allra bäst är att välja något ställe i Alfama där fadon och fadokulturen sitter i väggarna. Från klockan åtta varje kväll hörs den stämningsfulla musiken från fadohusen sippra ut i Alfamas gränder. Ett besök på en fadorestaurang är en upplevelse. En meny ingår ofta i skådespelet och du kommer att vandra ut från tillställningen med en skön känsla av att förstå lite mer om den här underbara staden.

Under många år sågs fadon som något ålderdomligt, närmast förlegat men nuförtiden har fadon fått ett uppsving även bland yngre Lissabonbor, och den har också fått många moderna tolkare. Den traditionella fadon, eller típico som den också kallas, spelas nuförtiden i stor utsträckning för turister på fadorestauranger, ackompanjerat på det traditionella sättet av gitarr och portugisisk gitarr.

 

Några bra fadohus:

Sr Fado
God mat och bra fado gör detta till en av mina favoritställen

Clube de Fado
Klassiskt ställe med många lokalbor i publiken

A Parreirinha De Alfama
En annan favorit som ägs av den välkända fadosångaren Argentina Santos

A Baîuca
Hål-i-väggen som bjuder in gäster, vanligtvis folk från kvarteret att sjunga fado

Legendariska spårvagn 28

Alltid annars promenerar jag för att upptäcka och utforska städer. Men i Lissabon är det inte lika självklart, här måste jag också hoppa på 28:an ibland och det bör du också göra, du kommer inte att ångra dig!

28:an är spårvagnslinjen som har blivit en attraktion i sig. Linjen är legendarisk där den skär rakt genom de mest intressanta delarna av Lissabon. Den passerar genom Baixa, Graça, Alfama, Estrela, Chiado och Bairro Alto. Det är uppfriskande att skramla fram genom den medeltida bebyggelsen, ducka för tvättlinor och väjande vespor, hoppa av för en kopp kaffe innan man fortsätter längs den snirkliga sträckningen igen. Och det där kaffestoppet innebär nästan alltid att man har fått nya vänner och nya favoritbakgator i den här vansinnigt vackra staden att återvända till. På grund av linjens dragning genom Lissabons mest kuperade delar, är det bara de legendariska Remodeladospårvagnarna från 1930-talet som klarar av att klättra så brant och störta så djupt genom stadsbebyggelsen. Där av den nästan museala känslan som gör 28:an så unik. I nästan alla andra av världens huvudstäder har den här typen av transportmedel försvunnit in just på museum och förpassats till historien. Inte 28:an!

 

carris.transporteslisboa.pt