Šulići: en dold pärla

Det här är ett hemligt litet ställe som jag nästan inte vill dela med mig av, men okej då; bara 300 meter från Pileporten ligger stranden Šulići, gömd bakom en dörr i en mur. Hit hittar en och annan turist, men mest är det de som bor i grannskapet som badar i den lilla viken. Här går man i vattnet från en stege eller vid den tio meter långa stenstranden. På båda sidor reser sig bergen, på den östra ligger borgen Lovrijenac 37 meter över havet. Fästningen byggdes troligtvis 1018 eller 1038 för att stoppa venetianarna som var på väg för att erövra staden.

Šulići är en verklig oas bortom ståhejet vid Pileporten. Här finns inga solbäddar att hyra utan man slår sig ner på eget medhavt badlakan. Efter badet blir det gärna något att dricka på någon av vikens två barer.

 

Šulići
Od Tabakarije 39, Dubrovnik

Gömda stranden Stiniva

Bergen omsluter denna lilla strand och lämnar en endast fyra meter bred öppning ut mot Adriatiska havet. Innanför formar sig lagunen som en solfjäder, inte större än en 50-metersbassäng. Den minimala stranden innanför består av stora klapperstenar. De branta bergen runt omkring ger nästan alltid skugga på någon del av stranden. En liten servering erbjuder öl, mackor och viška pogača, paj från Vis fylld med ansjovis.

Hyr en cykel eller bil, sväng in mot Marine Zemlje och stanna vid parkeringen ovanför stranden. Där börjar stigen som går cirka 100 meter ned till havet. Den är stenig och brant så använd bra skor, inga flipflops! Den är bitvis svårforcerad och inget för små barn.

Det andra sättet att ta sig till Stiniva är med båt. Turer kan bokas både från Vis stad och Komiža.

 

Stiniva, Vis

Batelina: Istriens bästa krog?

Jag kör runt i den lilla byn Banjole en mil utanför Pula flera varv innan jag hittar denna lilla krog. Flera restauranger runt omkring har stora skyltar men inte Batelina. Till slut upptäcker jag den minimala skylten med svart text på mörkt trä över porten i häcken. Jag har passerat flera gånger utan att se den.

Men det är värt att leta lite extra för Batelina är en av Istriens bästa krogar. Fisk är det som gäller och menyn som du kanske kan få servitören att visa dig kan du glömma. Allt handlar om dagens fångst. ”Visst har vi en meny, men hälften finns ändå inte i dag och hälften står inte med” förklarar han och föreslår en förrätt med smakprov på bland annat fiskmousse, hajconfit och små chips av fiskskinn. Jag litar helt på hans rekommendationer och får en middag jag inte glömmer i första taget.

Fiskarfamiljen Skoko startade Batelina år 2000. Servitören berättar att pappan fiskar, sonen och svärmor står i köket. Själv är han granne med familjen. Allt på krogen är lokalt säger han: ”fisken, oljan, vinet, kyparna …”.

David Skokos nyskapande fiskrätter har inte gått obemärkta förbi. Denna lilla krog har uppmärksammats av både tv-kockar och gourmetmagasin, något som gör mig lite orolig när notan ska betalas. Har jag råd? Inget problem, förrätt, huvudrätt och dessert (mums, choklad med olivolja och chili) men utan vin på grund av bilkörning går på drygt 300 kronor.

Observera att Batelina inte tar kontokort och bara tar emot förbokade gäster. Ring och boka på +385 52 573 767. De talar utmärkt engelska, samt italienska och tyska som så många andra i den här delen av landet.

 

Batelina
Čimulje 25, Banjole

Den mäktiga ringmuren i Dubrovnik

Dubrovniks stora stolthet är den 1 940 meter långa ringmuren som omringar hela gamla stan. Muren byggdes till största delen under 1100–1600-talen och har fem portar. Mäktigast är Pileporten, entré för de flesta besökare. Här är det ofta så trångt att man enkelriktar gångtrafiken. Pileporten består egentligen av två portar och en vindbrygga, allt för att hindra fienden att komma innanför muren.

Ploceporten på andra sidan staden är aningen mindre imponerande men även den har en vindbrygga på väg in mot Stradun, Dubrovniks stolta huvudgata.

Du kan gå på muren hela varvet runt och det är värt sitt pris, trots att det ständigt höjs. Entréer finns vid någon av ovan nämnda portar eller vid Maritimmuseet nära hamnen. Välj gärna Ploce eller hamnen om det är mycket folk i stan, där brukar köerna vara kortare.

Från muren ser du inte bara den kända Stradun, havet och bergen, du får också koll på mer okända sidor av Dubrovniks gamla stad, som den moderna basketplanen vid Minčetatornet och de välskötta trädgårdarna nära Bar Buža, vars vita parasoller lockar till besök efter promenaden.

Muren skyddade Dubrovnik under hela medeltiden och ända in på 1900-talet. Jugoslaviens armé hade inte en chans att ta sig igenom den under stadens belägring 1991–92. Muren stod pall för projektilerna från de omkringliggande bergen men byggnaderna innanför träffades. Den första gången jag gick på muren hade det bara gått tio år sedan belägringen. Då bad guiden mig lägga märke till alla röda tak. De röda taken var nylagda, reparerade efter kriget och tillhörde alltså träffade hus. Jag tyckte nästan alla tak var röda. 563 av de 824 husen innanför muren träffades av projektiler.

I dag är nog ännu fler takpannor röda, det har ju gått 25 år så rimligen har fler tak lagts om, men kolla ändå, det ger en känsla av den enorma förödelsen. Titta också på kartorna vid murens portar som visar vilka hus som träffades under belägringen.

 

Ringmuren
www.tzdubrovnik.hr

Delikatessbutiken Za Pod Zub

Franske Yvan Esteve har jobbat bland annat som sommelier på krogar och hotell på öar som Bora Bora i Franska Polynesien, men när han och hans flickvän Chloé Molina Badillo bestämde sig för att slå sig ner i sitt eget paradis blev det Stari Grad på Hvar. Här driver de en liten delikatessbutik där de säljer kroatiska råvaror, men gärna med en doft av fransk finess. Mycket kommer från Hvar men inte allt: ”Vi bryr oss bara om kvalitet. Vi köper hellre från andra öar om vi inte hittar tillräckligt bra varor här” förklarar Yvan.

Så det första året sålde de inget vin från Hvar, men nu har de hittat några producenter de gillar. Här hittar jag vin från små odlare som kanske bara säljer till Za Pod Zub, men som har blivit godkända av Yvans sommeliersmaklökar. På hyllorna finns också olivolja, sirap, marmelad och mycket mer.

 

Za Pod Zub
Srinjo Kola 11, Stari Grad, Hvar
www.zapodzub.com

Luviji: Restaurang med takterass

Luviji är inte en utan två krogar som ligger lite undanskymt i en gränd ovanför Hvars Riva. På takterrassen har restaurangen Luviji utsikt över hustaken. Här är det ofta fullsatt så reservera bord.

Eller välj den billigare och mer avslappnade Konoba Luviji med grova träbord och bänkar under vinrankorna i gränden. Här kan man inte boka bord. Det är fullt när jag kommer så jag får sitta i trappan och vänta. ”Det blir ett bord ledigt om ett glas vin” förklarar servitrisen.

De båda krogarna har var sitt kök, men ägs av samma familj. Luviji öppnade 1989 sedan gästerna som hyrde in sig hos familjen Luviji övertalat mamman att inte bara fixa middag till dem utan öppna för utomstående också. I början fick gästerna gå genom vardagsrummet för att komma upp på takterrassen.

Jag väljer mellan endast åtta rätter på konoban, allt typiskt kroatiskt utan krusiduller. När jag inte kan bestämma mig för vilken ost jag vill ha på förrättstallriken fixas en specialare med lite av varje. Vinet är familjens egenodlade, vattnet kommer från kranen om man så önskar. Enkelt, gott och prisvärt!

 

Luviji Rooftop
Jurja Novaka 6, Hvar stad, Hvar
www.facebook.com/rooftopluviji/

Bästa maten på Pelegrini

Förbered dig inför kvällens middag på denna krog genom att hoppa över lunchen! Annars blir det svårt att orka hela avsmakningsmenyn. För det är värt att arbeta sig igenom alla sju rätterna som är moderna varianter på traditionella rätter och har tillagats av idel lokala råvaror.

Ingen annanstans i Kroatien har jag ätit bättre än på Pelegrini. Perfekt långlagat lamm med underbar sås är en av höjdpunkterna. Till det vin av lokala odlare som Bibich från Skradin nära Šibenik.

Maten serveras på rustika keramiktallrikar av mycket trevliga och kunniga servitörer inne i palatset som krogen tagit sitt namn från eller på uteserveringen med utsikt mot katedralen Sveti Jakova. De presenterar maten utan de långa haranger som är lite för vanliga på trendiga krogar och utan någon som helst snobbism. Allt detta till en kostnad som är lite högre än genomsnittskrogen i Kroatien men extremt prisvärt jämfört med Sverige.

Det är inte bara jag som gillar Pelegrini. Krogen har blivit utsedd till den bästa i Kroatien två år i rad i Zagrebtidningen Jutarnji Lists lista Dobri Restorani. 2016 röstades dessutom ägaren och chefskocken Rudi Štefan fram som årets bästa kock på samma lista.

Det är ofta fullt så boka bord!

 

Pelegrini
Jurja Dalmatinca 1, Sibenik
www.pelegrini.hr

Fantastiska vattenfall i Krka nationalpark

Krka nationalpark är en syreinjektion med sitt överflöd av grönskande träd och buskar. Här och där är det som att promenera i en svensk skog med ekar och tallar.

Både Krka och den mer kända Plitvice nationalpark har etablerats för att skydda imponerande serier av vattenfall. Krkaparken omfattar 109 kvadratkilometer längs floden Krka. Mest omtalade och besökta är vattenfallen Skradinski Buk i den nedre delen av parken. Här kastar sig vattnet ned för 17 fall av olika storlek längs en sträcka på 800 meter.

Längs promenadvägen runt Skradinski Buk kommer du riktigt nära vattnet på spänger och broar. Det går till och med bada under fallen. De har bildats av travertin, en sorts kalksten som format klippor i olika nivåer. Längs floden finns ett rikt växt- och djurliv med 860 olika växtarter, över 200 fågelarter och en mängd däggdjur, fiskar och reptiler.

Krka är ett populärt utflyktsmål där man ofta stöter på skolklasser under terminerna och turistgrupper på sommaren. Utöver fallen finns här ett litet friluftsmuseum med smedja, kvarn, vävstuga och kök. Här ligger också resterna av Krkas första vattenkraftverk, byggt 1895. Det var ett av de allra första som använde växelström enligt Nikola Teslas teorier. Tesla som föddes i byn Smiljan bara 16 mil härifrån hann dock före med sitt kraftverk i Niagarafallet. Det startade två dagar före Krkas, den 28 augusti 1895.

Det finns också möjlighet att åka på en båttur till ön Visovac med ett franciskanerkloster.

Parken har fem entréer varav Lozovac och Skradin är de mest använda. Från Skradin åker man båt till Skradinski Buk.

 

Krka nationalpark
www.np-krka.hr

Ambitiösa krogen Nada

Du får gå försiktigt på knöliga backiga gator för att nå denna ambitiösa krog längst in i vinstaden Vrbnik. Här serveras lokala specialiteter med tonvikt på fisk och skaldjur men också lamm som är uppfödda på ön. I glasen ska det förstås vara Nadas eget vita vin av druvan žlahtina som bara odlas just här runt Vrbnik. Nada har fem hektar egna odlingar utanför byn. Det räcker till 30 000 flaskor om året och de kan bara köpas här på Krk. Den som gillar vinet kan titta in i Nadas egen vinbutik runt hörnet eller i någon av butikerna i Krk stad eller Baška.

Bäst sitter du på den fristående terrassen med utsikt mot havet. Särskilt på lördagar om sommaren då det bjuds på jazz från den minimala scenen på andra sidan gatan.

 

Nada
Glavaca 22, Vrbnik, Krk
www.nada-vrbnik.hr

Saluhallarna i Rijeka

Rijekas hamnområde är ruffigt med graffiti och flagnade fasader. Men här finns några bra och billiga krogar och framför allt stadens tre saluhallar. Här har fiskarna sålt sin fångst sedan urminnes tider, men på 1880-talet kompletterade man med två saluhallar för grönsaker och andra varor. År 1916 stod även den nya fiskmarknaden i jugendstil klar med reliefer av fiskar, skaldjur och snäckor längs väggarna.

Köp färsk fisk och frukt, men passa också på att promenera runt i hamnkvarteren, som inte nåtts av den moderniserings- och gentrifieringsvåg som drabbat liknande kvarter i många andra gamla hamnstäder.

Kroatiens tredje största stad har varit hamn- och industristad sedan 1600-talet, men i dag är mycket av verksamheten i hamnen, varvet och industrierna borta och staden har svårt att hitta en ny identitet. Kanske blir det som kulturell metropol. Rijeka har utsetts till en av Europas två kulturhuvudstäder 2020 i konkurrens med storheter som Dubrovnik och Pula.

Motiveringen är stadens mångkulturella bakgrund och kulturårets slogan är ”Port of diversity”. När Rijeka under flera århundraden tillhörde Habsburgska riket talades fyra språk sida vid sida: kroatiska, italienska, tyska och ungerska.

 

Saluhallarna
Vatroslava Lisinskog, Rijeka
www.rijeka2020.eu