Sammlung Boros

Ett stycke berlinsk transformation ligger en tio minuters avstickare från Unter den Linden och Friedrichstrasse. Högklassiga konstforum finns det många av i Berlin men få har sådan fascinerande historia som Sammlung Boros, länge kallad ”Das Bunker” i folkmun. Ritad av Hitlers närmsta man och hovarkitekt Albert Speer agerade byggnaden under andra världskriget skyddsrum åt stadsdelens civilbefolkning. Vid krigsslutet förvandlades den till ett Röda armé-fängelse för att sedan, tack vare sina avancerade ventilationsmöjligheter, under DDR-tiden, användas som förvaring för allehanda ”exotisk” frukt som apelsiner och bananer (en lyxvara i DDR under 60-talet).

Efter murens fall fylldes den råa arkitekturen med techno, ecstasy och människor från tidigare skilda världar som nu sida vid sida rusiga dansade in den nya tiden. Snart hade bunkern förvandlats till en världskänd sexklubb, tills pr-mannen och konstsamlaren Christian Boros köpte byggnaden på 2000-talet. Sedan 2008 huserar man över 60 konstnärer på de 3 000 kvadratmetrarna. Den konstintresserade kan glädja sig åt namn som Ai Weiwei, Awst & Walther, Alicja Kwade, Olafur Eliasson, Cosima von Bonin, Wolfgang Tillmans och Tomás Saraceno. Utställningen kan på grund av platsbrist bara ses med guide så tidsbokning krävs!

Sammlung Boros
Reinhardtstrasse 20
www.sammlung-boros.de

Datscha: Ryskt & retro

Datschas retroinredda café och ryska frukostar är en av områdets absoluta höjdpunkter. Einfach fantastisch med en massa laxröror, bröd, ägg och ryska blinier med kaviartopping! Mycket prisvärt och alltid värt ett besök. Retronostalgiker bör gå bananas bland all 60- och 70-talsinredning. Och ja, ett besök lönar sig också på kvällen då stället förvandlas till bar. Mången vodka finns att välja på!

Datscha
Gabriel-Max-Strasse 1
www.cafe-datscha.de

Mulackstrasse – fashionistans favorit

Mulackstrasse ligger direkt i Mittes shoppinghjärta nära Weinmeisterstrasse – fashionistans favoriserade tunnelbanestopp! På gatan trängs en mängd småbutiker med berlinska och internationella designers. Utflippade klubbkompisen Starstyling, konceptbutiken Baerck, lyxsnygga lala Berlin, avantgardistiska BLESS och överklassvintage-butiken Das Neue Schwarz med utvalda vintage-märken som Missoni, YSL, Vivienne Westwood, Isabel Marant, Acne och vackra handbroderade farmorsklenoder, och det kostar därefter, men ack så fina saker! Kring Weinmeisterstrasse hittar man överlag det mesta man vill ha i stora märken och shoppingväg: Adidas, Paul Smith, American Apparel, Urban Outfitters etc …

Das Neue Swarz
Mulackstrasse 38
www.dasneueschwarz.de

Gudomlig falafel på Azzam

Det här med falafel är onekligen en hel vetenskap. Det är extremt mycket som måste stämma vilket antagligen gör det till långt mer avancerad matlagning än molykelära svävande asklövssåser. Det får inte vara för många falafelbollar i brödet. Bollarna får absolut inte vara mikroupphettade och ostudsiga och mjuka i konsistensen. De måste vara knackigt krispiga, direkt uppfiskade ur frityroljan, och absolut vara hemgjorda med en liten manick som ser ut som en glass-skopa. Det måste erbjudas minst tre olika såser som absolut inte får smaka för sött (eller ketchup, hu!). Färska örter (minst två) får gärna sprinklas över brödet (även här bör helst två sorter bröd erbjudas) och såsen ska inte täcka tröjan som en kladdig vit haklapp efter avslutad måltid.

Mycket som ska klaffa så att säga. Tack och lov kryllar Berlin av denna kronjuvel bland djurrättsetisk och koldioxidvänlig snabbmat. Palestinska Azzam uppfyller till punkt och pricka alla ovan nämnda kriterier! Gudomlig falafel plus att man gör precis allt rätt med sin hummus! Deras mat är så bra att den får Mitteisraeler att åka från andra änden av stan för att om än bara för en liten stund känna samhörighet och sluta matfred. Guldstjärna för den äkta mellanösternkänslan med draperier och blinkande palmer i plast!

Azzam
Sonnenallee 54

Clärchens Ballhaus: Avslappnad dansinstitution

Om namnet Clärchens Ballhaus känns bekant har det säkert svischat förbi i någon guidebok. Dess självklara guideboksstatus behöver dock inte betyda att det är vare sig alltför all around eller enbart fullt med turister. Denna bedagande vackra dansinstitution är älskad bland såväl nostalgiska som danssugna berlinare. I det sneda och vinda huset kan man dansa pardans, swing och stepp, käka schnitzel eller boogie wooga till gammal jazz och rock. Ombonat, mysigt och avslappnat, perfekt för en paus från gallerirundan på Auguststrasse. Superfin uteservering där man kan lapa sol med ett glas sekt.

Clärchens Ballhaus
Auguststrasse 24
www.ballhaus.de

Traditionsrika Zoo Palast

Pst! Cineasten! Förstår du tyska? Då är ett biobesök på traditionsrika Zoo Palast ett måste! Sedan 1915 visas här filmer (med, som så mycket annat i den här staden, ett längre krigsrelaterat avbrott). Biografen har under långa perioder räknats som landets största och viktigaste och otaliga premiärvisningar av tyska klassiker, såsom Fritz Langs Metropolis 1927 har skett här. På den tiden hade man en egen orkester, balett och orgel för att tonsätta stumfilmerna.

1943 totalförstördes ZooPalast i ett luftangrepp, återuppstod igen 1955, då ritad av Paul Schwebes och Hans Schoszberger – två arkitekter som kom att starkt prägla efterkrigstidens tyska arkitektur. Från 1957 till 1999 stod biografen huvudvärd för den glamorösa filmfestivalen Biennale och få är de internationella filmskapare och skådespelare som inte satt sin fot här.

Supertjusig atmosfär, sju salonger med sammanlagt 1 650 sittplatser – allt från mysiga 50 till maffiga 850. Tunga mattor, röd sammet, klappstolar och draperier, futuristiska interiörer, en cocktailbar plus en stor dos eskapism – här finns allt vad man önskar sig av en storbiograf!

Pst! För dig som inte kan tyska eller blir fullständigt nedbruten av den tyska (allmäneuropeiska) ovanan att dubba filmer rekommenderas bion vid Hackersher Höfe i Mitte där de flesta filmer visas i original!

Zoo Palast
Hardenbergstrasse 29a
www.zoopalast-berlin.de

Street food på sommaren: Bite Club

Lite Brooklyn, lite London, mycket Berlin! Efter framgångarna med Markthalle Neuns Street Food Thursday lanserades 2013 det nya konceptet Bite Club – en blandning av street food-marknad och ungt hipsterparty. I ett container- och utelivsfyllt hamnområde vid Spree bjuds det på barer och food trucks från några av stadens mest nischade och hippaste hak. Äts och dricks görs det också på däcket på klubb-båten Hoppetosse som ligger fast förankrad i vattnet. Varannan fredag under årets varma månader – så kolla kalendern!

Bite Club
Eichenstrasse 4
www.biteclub.de

Berlins älsklingsmat: Currywurst

Tyskarna och korven är en kärlekshistoria som heter duga. Det är ingen myt att tyskarna älskar korv – det grillas kryddiga vita thüringerkorvar och tjocka bratwurstar i var och vartannat gathörn och det krängs kvalitetskorvar på lyxrestauranger. Men som i alla länder finns här också ett par oheliga matallianser. I Sverige har vi pizza med bearnaisesås och ungefär vad som helst tillpiffat med tacokrydda och vips har man en tacopaj, tacofisk eller tacoananas!

Priset till Tysklands konstigaste älsklingsmat måste nog ändå ges till currywursten – en rostbratwurst med ketchup och påsprinklad curry eller en smidig curryketchup på flaska. Här är rätten är så populär att den till och med tillägnats ett eget museum (Schützenstrasse 70, nära Checkpoint Charlie)!

Självklart bråkas det om currywurstens uppfinnare men vanligtvis tillskrivs den Lena Brücker – en av Tysklands alla starka Trümmerfrauen (”ruinkvinnor”) som röjde och byggde upp staden och landet efter kriget eftersom de flesta män gått i graven efter att ha skickats för att bli kanonmat på olika fronter. 1947 ska Frau Brücker ha experimenterat fram receptet på sin Schnellimbiss i Charlottenburg. Anledningen till att just curryn hamnade på ketchupen sägs vara en konsekvens av Berlinblockaden då de allierade ”bombade” Västberlin med mat. En ovanligt stor last curry ska ha dumpit ned och man fick bli kreativ med det man hade, för ketchup rådde det (som det mesta andra) brist på …

Idag vallfärdar många till Konnopke’s Imbiss i Prenzlauer Berg för att avnjuta stadens inofficiella nationalrätt. En annan nästan lika älskad currywursinstitution är Curry 36 i Kreuzberg. Galet lång kö vid de mest skiftande tider på dygnet. Bara att prova och välja sida. Älska eller hata …

Konnopke’s
Schönhauser Allee 44B
www.konnopke-imbiss.de

Curry 36
Mehringdamm 36
www.curry36.de

Fantastisk loppmarknad i Mauerpark

Ett älskat berlinskt söndagsnöje är att gå på loppis (Flohmarkt eller Trödelmarkt). Den som väntar sig professionell vintage-shopping à la Paris och London kan dock bli besviken. Det var länge sedan man kunde göra riktiga fynd i turistmagneter som Mauerpark (svårt med hundratusentals besökare varje år) men man har istället lyckats återuppfinna sig själv genom att göra loppisupplevelsen till en äkta berlinsk megahappening, med tusentals besökare varje helg.

Här blandas thailändska nyanlända väskdesigners, hipsters, skrot, happenings och gamla minnen med kaffe, korv, öl och spontankompisar. Och missa för allt i världen inte open air-karaoken med alla knäppa och modiga berlinare som sjunger inför hundratals påhejande åhörare. Bara runt hörnet ligger Arkonaplatz som också huserar en populär marknad!

Mauerpark
Gleimstrasse 45

Mysigt och genuint: Berlinska Kneipen

I Berlin gillar folk att gå på lokal. Så har det alltid varit och kommer med största sannolikhet alltid vara. Att ha en stammisbar är för gemene Berlinare ett måste oavsett om du är Hartz IV-mottagare (det tyska socialbidraget), Berlinbohem eller vanlig dödlig Herr Müller. Man träffas ofta och gärna ute och har ett … mer kontinentalt förhållningssätt till drickandet (bli inte förvånad om du ser vaktmästaren dricka en öl till frukost eller folk ta flera öl till lunchen).

För 150 år sedan var Berlin krogtätaste staden i Europa och det gick en krog på 150 invånare. 1930 fanns över 30 000 licensierade krogar (2002 hade de sjunkit till 15 000). Staden var utfattig och hade ett stort trasproletariat. Det stank från fabrikerna, trångboddheten var stor och folk var fattiga. Kneipet blev det vardagsrum arbetarna inte hade hemma. Detta gjorde att det grundlades små krogar i vart och vartannat gathörn och ett berlinskt ordspråk säger att det finns fler Eckkneipen (hörnkrogar) än gathörn i staden.

Just Eckkneipen är något i stil med Londonbons (sunk)pubbar. Det är ett tvättäkta stycke stammisbar som fyller en viktig social funktion och är för många en mellanlandning på vägen hem från jobbet. Man känner den bastanta mannen eller kvinnan som hällt upp öl sedan 1987, man kan sitta tyst och grubbla eller avhandla dagen, hjärta och smärta med stammisen eller främlingen bredvid eller dra några favoritlåtar på jukeboxen om man är på det humöret. Man läser tidningen, tar en pulverkaffe och några med kärlek upphällda öl eller en snaps.

Dessa Berlininstitutioner känns ofta igen på sin murriga inredning signerad tysk gemütlichkeit (på svenska: kitschig trivsamhet). Inredningen kan se lite olika ut beroende på ägarens tycke och smak. Ibland jobbar man med ”less is more” och nöjer sig med träpaneler och rutiga dukar, andra gånger brassar man på med tomtar och troll, porslinstigrar och plastpalmer, Harley Davidson-motorcyklar i taket och gamla bowlingbanor i källaren. Är det jul eller påsk pyntas det ofta till tänderna (detta är ju faktiskt ”borta fast hemma”).

Idag är de klassiska eckkneipena med sin säregna kultur på utdöende och antalet har minskat drastiskt de senaste decennierna. Ofta ersätts de av trendigare latte macchiato-ställen eller unga hipsterbarer. Kanske inget fel med det men en hel kultur riskerar att gå i graven. Men lugn – det finns fortfarande många kvar.

Pst. Ska man besöka ett Eckkneipe (vilket jag tycker att man ska) så bör man på tyskt manér ”bete sig”. Var trevlig och respektfull och medveten om att du befinner dig i en massa folks vardagsrum! Du vill gärna bli upptagen i gemenskapen!