Iratiskogen

Europas näst största sammanhållna bok- och silvergranskog ligger endast 6 mil nordost om Pamplona. För många basker är Iratiskogen (Iraty på franska) den kanske mest älskade symbolen för det baskiska hemlandet. Skogen som omfattar 17 000 hektar, varav en mindre del på den franska sidan i Soule och Basse-Navarre, genomkorsas av vandrings- och cykelleder men består ändå till stor del av orörd skog. De röda höstfärgerna här är overkligt vackra och en ständig källa till nya vykortsmotiv. Den isolerade Iratiskogen är även källan till många baskiska legender, bland annat om skogens herre Basajaun och skogens många alver som kommer fram på natten. Oavsett om man tror på dessa varelser eller ej är Irati en magisk plats att besöka. Många hus i dessa bergstrakter har fortfarande konstfullt torkade solrosor, så kallade eguzkilore uppsatta ovanför ytterdörrarna för att skydda sig mot häxor.

Det finns två bra vägar in i skogen, via byn Aribe i den västra änden eller supercharmiga Ochagavía i öster. Där finns också information om skogen och hur man enklast och bäst närmar sig den. Iratifloden som har sitt ursprung här rinner längre söderut ut i Ebrofloden som i sin tur har sitt utflöde i Medelhavet.

Iratiskogen
www.turismo.navarra.es/eng/organice-viaje/recurso

Vackra historiska Café Iruña

Pamplonas mest berömda kafé och bar ligger på allra bästa plats på Plaza del Castillo och är odödliggjort sedan länge genom Hemingways bok Och solen har sin gång. Man skulle kunna tro att Iruña därmed skulle ha dött massturismdöden för länge sedan. Men icke så. Det är verkligen en av de vackraste historiska kaféerna i världen, med sin takhöjd, speglar, underbara art déco-inredning och svart-vit-rutiga golv. Under Sanfermines tar de bort alla stolar och bord inomhus för att besökstrycket då är enormt, men den stora terassen framför baren sväljer rätt många besökare om man inte vill ta sitt kaffe stående inomhus.

 

Cafe Iruña
Plaza del Castillo 12, Pamplona
www.cafeiruna.com

Las Fiestas de San Fermín: Festa dygnet runt

San Fermín, som i folkmun kallas Sanfermines, är utan jämförelse Baskiens absolut mest besökta fiesta. Festernas fest startar klockan 12, den 6 juli i Pamplona nedanför stadshusbalkongen på Plaza Consistorial. Då skjuts raketen iväg som innebär att festivalen har startat.

Raketinvigningen kallas txupinazo, och trängseln under denna är enorm. Men stannar du några dagar i Pamplona under Sanfermines så lär du dig leva med intensiteten. Det är även under txupinazon de flesta vita skjortor färgas rosa av all billig sangria som sprutas överallt. Många bär sina blötrosa kläder under dagen med ett stort leende efter att ha varit med om sin första invigning. De lite mer erfarna håller sig undan. Men det går faktiskt att klara sig hyggligt icke-rosa under resten av festivalen.

Festen fortsätter sedan dygnet runt i nio dagar och avslutas vid midnatt den 14 juli, med ännu en txupinazo. Den som orkat med ett dygnetruntfirande med hundratusentals andra glada människor är vid detta tillfälle sannolikt ganska mör. Och särskilt svårt är det för de tusentals unga vuxenritstörstiga och Hemingwaymarinerade australiensare och amerikaner som trots inspiration från ”Papa” ändå kroknar i hettan efter allt vilt festande.

Men festen till San Fermíns ära är mycket mer än sangriarosa skjortor under txupinazun. Det är en fest som framför allt handlar om att träffa familj och vänner. Och med det följer maten, drycken och sången. Klädkoden är enkel: vita byxor och vit skjorta, rött höftband eller skärp och sedan den obligatoriska pañuelon, den röda halsduken.